ps
Innan Nyårsafton version 2 hade vi skrivit en lika lång version 1. Den försvann. Förstå glädjen som spreds när detta hände! Ahhhhhh... Inte en enda svordom uttalades!
Fotomachen
Livstecken 2
Idag vaknade vi upp till ännu en härlig dag, när vi tittade ut genom fönstret snöade det. I vårt nuvarande sovrum som består av en enda stor säng (YES) är det svinkallt. Vi får gosa rätt mycket.
För tillfället bor vi tillsammans med två av Rollin Snow’s resenärer, Henrik född 93 samt Axel född 92 – LAMMKÖTT!!!! Ingen kunde blivit gladare än vi när vi fick våra rummisar, for real! Boendeproblemet, eller lösningen eller vad man säger, började med att vi fick ett rum, utforskade det; drog fram sängar och filtar osv. Gjorde det hemtrevligt helt enkelt! Därefter kom ett par kinkiga göteborgare och ville byta rum. Suck. Eftersom vi är såna godhjärtade människor (alla fyra) gick vi med på detta. Och vilken tur att vi gjorde det, vilket lyxrum vi bor i nu jämfört med det andra! Alla är nöjda och glada. Eftersom vi inte riktigt planerat något överhuvudtaget hade vi inte med oss varken lakan eller handdukar, inte så fördelaktigt. Vi sover fullt påklädda för att inte bli smittade av HIV-täckena. Axel fällde kommentaren ”Men vad är det värsta som kan hänt i dem liksom?”. Det behövdes inget svar, utan vi klädde på oss ett extra lager.
Gårdagen gick ut på att försöka hitta handdukar så att vi skulle kunna ta oss en dusch. Lite avundsjukt slängde vi blickar på HenkeBenkes och Axels handdukar när vi gick ut på stan för att gå vår sedvanliga runda upp för backen och sen ner. Lättare sagt än gjort att hitta handdukar i denna by! Vi blev deprimerade av 35 pengars-handdukar och gick hem för att hitta en lösning. Så hängde de där. De såg så inbjudande ut. Vi erkänner, vi föll för frestelsen och lånade både DubbelDusch samt handdukar av våra rummisar. Axel och Henke (om ni läser detta) FÖRLÅT. Men vi tänkte att det man inte vet tar man ingen skada av! Efter att ha fräschat upp oss lite bestämde vi oss för att köpa två duschdraperier av frotté för att använda som handdukar. De fungerar utmärkt! Snygga är de också.
Vi kollade upp priset på liftkort, DYRT. Måååånga pengar. Inte mindre än 990 pengar för tre dalar hela säsongen. Där rök den månadens lön (för Elisabeth…). Emelie har fortfarande råd med både en burk majs och ketchup med sin något mer fördelaktiga lön! Lyxigt. Idag har vi iaf slagit till på liftkortet och Elisabeth har även lyxat till det med ett par sprojlans nya pjäxor – NÄÄZ. Kanske tar vi oss ut i pisten imorgon, vem vet? Vi vill även hitta ett eget boende, trots att vi trivs mycket bra med pojkarna. Vi kommer sakna dem när de åker!
Gårdagens middag: Pasta, majs och ketchup. Deliciöst. Vi intog den i sängen tittandes på Sex and the City (Elisabeth hälsar: JA pappa! Det var värt att bära hit ”de tunga” skivorna) sen somnade vi. Vet inte varför, men skönt var det och vi vaknade precis i rätt tid för att piffa till oss och gå hem till Per där det var en get-together. Sen gick vi till Tango och Saloon en liten stund, mycket trevligt. Sen gick vi hem. Typ. Vi hann leka lite dejtingprogram med Mattias också, dock inte ett så lyckat ett. Inget gick enligt planerna, men ingen blev ledsen.
Nu är vi även ägare av franska mobiler! Vi köpte två kontantkort och kan nu hålla kontakt med varandra utan att det kostar skjorta och halva slips. Det tycker vi är väldigt fördelaktigt med tanke på att Elisabeth i förrgår inte fick komma hem på ett tag av en eller annan anledning och när hon sen skulle ta sig hem hittade hon tyvärr inte. Efter att ha gått av på varje våning och ryckt i ”rätt” dörr hittade hon till slut den rätta på FEMTE våningen! Detta kommer med franska nummer aldrig att hända igen eftersom Emelie nu kan smsa om vart vi bor. En sådan lättnad. Bör nämnas att Elisabeth verkligen inte visste vart vi bodde, hon hade alltså inte klarat det i dagsljus heller. Berodde alltså inte på överkonsumtion av alkoholhaltiga drycker. Vet inte om detta är en tröst, men så var fallet. Och vi mår ju bra! Still alive and kicking liksom, hehe.
Imorse råkade vi välta ut en ölburk på matbordet, säkert hade någon av pojkarna ställt den där för vi skulle aldrig lämnat en ölburk odrucken! FY. Iaf så tänkte vi att vaxduken säkerligen skulle absorbera denna vätska och gick därför hemifrån. När vi sedan kom tillbaka upptäckte vi till vår förargelse att Pärlan (Elisabeths dator) minsann passat på när vi var hemifrån och tagit sig en liten sup! Efter att ha undersökt henne konstaterade vi att hon mår prima och att hon bara följs av en "fräsch" doft. Mmm...
Bettan&Emlan
Hälsning till Rebecca: Måns Zelmerlöw befinner sig i Vally!!!! Ikväll ska vi få honom att glömma Marie Serneholt. Tips till dig: Sätt dig på första flyg från Miami och joina oss, detta vill du inte missa!
It starts...
För att alla ska bli lugna kan vi sammanfatta det med att resan gick braaa!
Efter att väckarklockan ringt vid den härliga tiden tre (!!) möttes vi sedan på Arlanda för att bege oss mot Genève. Alla var ense om att ca tre sovtimmar är precis lagom på en natt. Typ. Vi var även ense om att vi inte hade haft den minsta lust att ligga kvar i sängen liiiite till. Typ.
Iaf! Glada och nöjda för att ha sluppit betala övervikt (på bagaget alltså, heheee) intog vi en deliciös frukost på flygplatsen, Emelie surade för att det inte fanns någon Forex, Joel skröt med sin externa hårddisk och Elisabeth köpte en påse Salt&Blandat. Väl på planet satte sig två härligt berusade, spritstinkande australienskor bredvid oss, de kom uppenbarligen direkt från klubben. De somnade båda två typ innan de hunnit sätta sig och sov hela tiden med öppen mun. Vi föreställde oss torrheten denna flicka skulle vakna med senare och led med henne. Vi fick nästan lust att spruta lite vatten i munnen på stackaren, för att göra henne en tjänst alltså, men hade tyvärr inget. Vi tröstade oss med att det faktiskt är tanken som räknas. Vi lyckades i alla fall somna och sova hela vägen trots denna alkoholodör eller kanske tack vare, vi är osäkra.
Väl framme i Genève hittade vi snabbt och smidigt bussen till Val Thorens och efter att ha fått en chock över att en busstur, med byte dessutom, kostar 76 (SJUTTIOSEX) pengar!!! per person, pungade vi upp med stålarna och fick oss varsin bussbiljett. Eller ja, det där var en liten försköning. Det tog ca 5 år pga maskinfel (skrivaren hade slut på bläck eller något annat dösvårt...). Helt ärligt så trodde vi att de hade missförstått oss och trott att vi ville betala tillsammans först! Tillsammans med Joel smider vi nu planer på att starta bussbolag i Alperna och tjäna storkovan. JEE eller något lika snyggt tänkte vi oss att det skulle heta. Till slut så tog vi farväl av vår reskamrat Joel (som bara behövde betala ynka 61 pengar för sin busstur till Wild Desire - utan byte. Orättvisa värld. Han hade dessutom lyxen att komma till en lägenhet och vänner som mötte honom och kunde hjälpa honom med packningen! Men vi är inte bittra...överst på packlistan hade vi ju nämligen skrivit "Det Bästa Humör Du Har" och det var det ingen av oss som glömde hemma, minsann! Trots den ganska tidiga timmen.)
Eftersom vi till synes var ensamma svenskar på bussen, förde vi en del intressanta diskussioner som vi senare ångrade då vi upptäckte en man med en Arlanda-kasse. Ingen sörjde det speciellt länge, utan vi somnade istället. Efter byte i Moûtier hamnade vi på en fullsmockad buss men lyckades somna på även denna och vaknade och var uppenbarligen framme. Alla har tjatat om att Val Thorens är en sån ful by, så vi förstod inte att vi skulle gå av. "Kan detta verkligen vara den?!" Men det var det och vi gick av och det var ju tur för den är riktigt fabulös denna ort, ska vi säga er!
Med typ tre ton packning skulle vi ta oss till turistinformationen där vi tänkte få tips om ett billigt hotell första natten. På väg dit blev vi upprörda för otaliga saker:
- Ingen hjälpte oss med packningen, trots att vi är två söta svenska flickor som uppenbarligen var i stort behov av hjälp.
- Emelies skidor samt pjäxor. Vikt: inte mindre än femtiosju ton! Elisabeth hälsar: Tack Michael och Anette för att ni gav Emelie dessa!
- Arkitekten som utvecklade denna by, denna person älskar trappor. Ramper och rulltrappor existerar inte här, något som vi verkligen njöt av. Gratismotion - YES! Emelie hälsar: Tack pappa och Anette för att ni nästan dödade min hand med er present!
- Den ljuvliga uppförsbacke som går genom hela Vally - mysig.
Efter detta har det flutit på bra, vi har lämnat ifrån oss vår megapackning och sitter nu och äter mat, det är gott. Skolfranskan har fått komma ut och lufta sig också, vi både beställde mat på franska (typ) och frågade diverse (dösvåra) frågor. Vi är bra.
Vi är mycket ledsna över att säga att vi inte saknar någon ännu, heheeee (eeeelller?!) Bilder på vårt äventyr får ni se senare och mer updates kommer snarast.
