Bästa svängen - HÖKARÄNGEN!

Vi är framme.
För att alla ska bli lugna kan vi sammanfatta det med att resan gick braaa!
Efter att väckarklockan ringt vid den härliga tiden tre (!!) möttes vi sedan på Arlanda för att bege oss mot Genève. Alla var ense om att ca tre sovtimmar är precis lagom på en natt. Typ. Vi var även ense om att vi inte hade haft den minsta lust att ligga kvar i sängen liiiite till. Typ.

Iaf! Glada och nöjda för att ha sluppit betala övervikt (på bagaget alltså, heheee) intog vi en deliciös frukost på flygplatsen, Emelie surade för att det inte fanns någon Forex, Joel skröt med sin externa hårddisk och Elisabeth köpte en påse Salt&Blandat. Väl på planet satte sig två härligt berusade, spritstinkande australienskor bredvid oss, de kom uppenbarligen direkt från klubben. De somnade båda två typ innan de hunnit sätta sig och sov hela tiden med öppen mun. Vi föreställde oss torrheten denna flicka skulle vakna med senare och led med henne. Vi fick nästan lust att spruta lite vatten i munnen på stackaren, för att göra henne en tjänst alltså, men hade tyvärr inget. Vi tröstade oss med att det faktiskt är tanken som räknas. Vi lyckades i alla fall somna och sova hela vägen trots denna alkoholodör eller kanske tack vare, vi är osäkra.

Väl framme i Genève hittade vi snabbt och smidigt bussen till Val Thorens och efter att ha fått en chock över att en busstur, med byte dessutom, kostar 76 (SJUTTIOSEX) pengar!!! per person, pungade vi upp med stålarna och fick oss varsin bussbiljett. Eller ja, det där var en liten försköning. Det tog ca 5 år pga maskinfel (skrivaren hade slut på bläck eller något annat dösvårt...). Helt ärligt så trodde vi att de hade missförstått oss och trott att vi ville betala tillsammans först! Tillsammans med Joel smider vi nu planer på att starta bussbolag i Alperna och tjäna storkovan. JEE eller något lika snyggt tänkte vi oss att det skulle heta. Till slut så tog vi farväl av vår reskamrat Joel (som bara behövde betala ynka 61 pengar för sin busstur till Wild Desire - utan byte. Orättvisa värld. Han hade dessutom lyxen att komma till en lägenhet och vänner som mötte honom och kunde hjälpa honom med packningen! Men vi är inte bittra...överst på packlistan hade vi ju nämligen skrivit "Det Bästa Humör Du Har" och det var det ingen av oss som glömde hemma, minsann! Trots den ganska tidiga timmen.)

Eftersom vi till synes var ensamma svenskar på bussen, förde vi en del intressanta diskussioner som vi senare ångrade då vi upptäckte en man med en Arlanda-kasse. Ingen sörjde det speciellt länge, utan vi somnade istället. Efter byte i Moûtier hamnade vi på en fullsmockad buss men lyckades somna på även denna och vaknade och var uppenbarligen framme. Alla har tjatat om att Val Thorens är en sån ful by, så vi förstod inte att vi skulle gå av. "Kan detta verkligen vara den?!" Men det var det och vi gick av och det var ju tur för den är riktigt fabulös denna ort, ska vi säga er!

Med typ tre ton packning skulle vi ta oss till turistinformationen där vi tänkte få tips om ett billigt hotell första natten. På väg dit blev vi upprörda för otaliga saker:

• Ingen hjälpte oss med packningen, trots att vi är två söta svenska flickor som uppenbarligen var i stort behov av hjälp.
• Emelies skidor samt pjäxor. Vikt: inte mindre än femtiosju ton! Elisabeth hälsar: Tack Michael och Anette för att ni gav Emelie dessa!
• Arkitekten som utvecklade denna by, denna person älskar trappor. Ramper och rulltrappor existerar inte här, något som vi verkligen njöt av. Gratismotion - YES! Emelie hälsar: Tack pappa och Anette för att ni nästan dödade min hand med er present!
• Den ljuvliga uppförsbacke som går genom hela Vally - mysig.

Framme på turistinformationen satte vi nästan flingorna i halsen när tanten berättade att det skulle kosta inte mindre än 100 pengar (!!!!) per person för en ynka natt på hotell! URK. Förlåt mammor och pappor för den lilla lögnen att vi hade bokat hotell första natten... Som tur var har vi vår räddare i nöden här nere, så efter ett telefonsamtal var boende inte längre något problem - allt löser sig!
Efter detta har det flutit på bra, vi har lämnat ifrån oss vår megapackning och sitter nu och äter mat, det är gott. Skolfranskan har fått komma ut och lufta sig också, vi både beställde mat på franska (typ) och frågade diverse (dösvåra) frågor. Vi är bra.


Vi är mycket ledsna över att säga att vi inte saknar någon ännu, heheeee (eeeelller?!) Bilder på vårt äventyr får ni se senare och mer updates kommer snarast.