Uppdatering från den hetaste bloggen på nätet!
Vi är hemma i Val T efter ett studiebesök på andra sidan berget i alpbyn Val d’Isère och därefter ett studiebesök i lägenhetskomplexet Les Nèves här i Val Thorens. Men låt oss ta det från början!
Förra söndagen bestämde vi oss för att det var dags att packa ihop våra saker inför resan, vi kände att kläder används även där liksom. Efter ett samtal från Joel hade vi blivit beordrade att packa med oss våra saker i en ”softcasebag”. Vi stod båda som frågetecken efter detta uttalande. Vad fan är en softcasebag liksom? Efter några sarkastiska kommentarer samt frågor (i telefon med Joel alltså) kom vi fram till att det var en helt vanlig mjuk väska vi pratade om. Sagt och gjort, vi fick låna en sådan av Per och packade glatt ner våra saker i den. Emelie packade mest för hon är bäst på det. Vi fick även en strumpa på köpet av Per, fördelaktigt! Han är ju ändå 25 och vi var övertygade om att pojken/mannen skulle ha vuxenstrumpor (mörka, helfärgade) men ICKE! Detta var fusk-vuxenstrumpor. När man har på sig dem tar man dem för vuxenstrumpor, men om någon kommer fram och lyfter lite på byxan skymtas där en Homer Simpson. Elisabeth kände sig nöjd att det var fler än hon som inte hookat på trenden med helfärgade strumpor, även om hon är lite värre eftersom hon inte ens nått stadiet med fusk-vuxisar.
I alla fall! Väl färdiga med packningen insåg vi vid halv nio på kvällen att vi glömt våra skidor i skidskåpet. Vilket stänger klockan sju på kvällen och öppnar vid åtta på morgonen. Inte så fördelaktigt, med tanke på att vi med Simon bestämt att avfärden skulle ske vid sju nästa morgon. Hehe. Med ystra språng sprang Elisabeth ner till skidskåpet för att se till att det verkligen stämde och rackarns vilken tur vi hade, för det var fortfarande öppet! Snabbt drog hon ut skidor och stavar och skulle skynda sig tillbaka upp till lägenheten, men vad händer då? Jo, hon blir inlåst i skidrummet! Efter att ha fått panik och funderat över hur man bygger en så mjuk säng som möjligt av fyra skidor och fyra stavar, alternativt hur lång tid det skulle ta för Emelie att komma och rädda henne, hittade hon låsknappen och tog sig ut. Fjuh. Sen var det bara att lägga sig i sängen och vänta på att morgonen skulle gry.
Färden dit gick fort. Väldigt fort. Simon och gaspedalen fann varandra, om vi säger så. Det är ett riktigt vrålåk vi åker i, bilen är i riktigt bra skick. När vi åkte från Val Thorens frågade Emelie hur många varningslampor som lös, varpå Simme glatt svarar ”Åh! Bara tre idag!” och vi alla tre kollade glatt på varandra. Fem har varit väldigt vanligt på senaste tiden, nämligen. Dock blinkade det till en fjärde lite då och då under trippen, men det var inget vår förare lät sig skrämmas av! En riktig man!
Väl framme gjorde vi oss lite hemmastadda i pojkarnas fabulösa lyxlägenhet på 20 kvadrat. Härligt gosigt blev det, vi och fyra killar. Vi visste att resan inte kunde bli annat än lyckad! Sen lekte vi dagarna i ända, åkte skidor och drack en och annan öl. Lite annorlunda bummarliv där, om vi säger så. Här hemma kör vi fulvodka och Finkelbräu på förfest istället för att kröka ute, i Valdi beställer man helrör på klubben. Misstänker att vi valde rätt alpby för vår bristfälliga ekonomi!
Det var med tårar i ögonen vi skiljdes från våra vänner (ni kan nog aldrig gissa vem som grät…) på fredagsmorgonen. Emelie körde tillbaka hem till Val T, inte riktigt lika snabbt som Simme men rackarns vad bra det kändes, hälsar passagerarna! Betyg: fyra av fem toasters. Kanonkul! Vi kom hem och lastade ut vårt pick och pack i lägenheten, sen däckade Elisabeth i fem timmar och Emelie ordnade tillbaka våra nycklar (eftersom vi ofrivilligt fått några inneboende när vi var borta). Sen anlände Lisa med hennes föräldrar och vi flyttade hem till henne i Nèves (eftersom vi hyrde ut vår lägenhet till dem från fredag till tisdag, cash is king). Härligt var det att få flytta, nu var vi två på en 90-säng istället för en 80-säng. Sjuka hade vi blivit efter Val d’Isère-resan också… men det var roligt att bo där, Mackan tyckte också att det var kul eftersom vi enligt honom alltid pratar och det brukar vara så tyst i deras rum. Vi, som själva skulle beskriva oss som ganska tystlåtna och timida flickor, fattade ingenting. Följande dagar tillbringade vi i alla fall tillsammans med honom och spelade ganska mycket kortspel. Efter att de värsta host- och snorattackerna försvunnit försökte vi oss på lite skidor också, men lyckades självklart välja den kallaste dagen vilket resulterade i nästan förfruset ansikte samt istår. Deppigt.
Igår fick vi flytta tillbaka hem och det är sjukt skönt to be back! Jobbigt att leva två pers i en väska och en säng. I och för sig delar vi säng här hemma också, men den är i alla fall typ 150 bred, nääz. Idag när vi vaknade så sken solen, men ingen av oss var sugna på att åka så vi tillbringade dagen med att göra lite enklare hemmasysslor, såsom att koppla elsladdar i badrummet samt att bygga en soffa på balkongen. I den har vi sen legat hela dagen och solat, borträknat mat- och kisspauser. När vi kommer hem funderar vi på att skriva en bok "Hur man fördriver en heldag utan att göra någonting".
Elisabeth har fått sitt livs första fräknar (borträknat de hennes mamma ritade på henne när hon var liten) samt solrand från t-shirten. Inte illa! Nu blir ni avis där ni sitter med 20 minusgrader och snöstorm i gråa Sverige, minsann.
Ikväll ska vi äta grönsakspasta och baka äppelpaj, smarrrrrigt! Vi taggar för en megautgång imorgon, mer uppdateringar kommer snart.
OVER AND OUT
Bettan&Emlan
Hälsning från Elisabeth till Fia: Förlåt att jag missade igår! Jag hör snart av mig för ny tid.
PS. Idag är det även Elisabeths bror Kalles födelsedag, GRATTIS! Nu är du officiellt ännu äldre, 27 är galet gammalt.
Tur att jag inte var med i bilen till Val d'Isère. Jag skulle mycket hellre ha åkt med Emelie jag också!Hör inte mycket om tonfisk längre, har ni börjat med hyresgäster istället? Vill också ligga på en balkong och få solränder men det går dåligt här i Sverige för tillfället.
Glömde säga i förra kommentaren att det är så roligt när jag får något nytt att läsa, så kämpa på med bloggen Piff och Puff, mamma blir glad!
Jag sitter i en cafeteria på ett hotell nära Malaga och läser er blogg. Jag gråter och skrattar om vartannat och alla, precis alla, tittar på mig och undrar vad jag är för en kuf. Svårt att förklara att jag bara är en rörd moster. Hade varit en tuff uppgift redan på svenska, på spanska blir den omöjlig. Kursen "Konsten att leva i nuet" är ingenting ni behöver spilla tid på. Ni behärskar ämnet till fullo. Min pedantiska sida får panik när jag läser, min rebelliska sida njuter. Seize the day, liksom. Bilfärden kanske inte var så kul att läsa om, risiga bilar på krokiga vägar känns sådär. Kan varningslamporna lyst mer för att bilen ville att ni ska ta det lugnare än för att det var något med det mekaniska som inte var okej? Hm, det gäller att tolka omgivningen signaler som ni vet. Även bilar pratar ibland. Någon businesskurs verkar ni inte heller vara i behov av. Gissar att ni tar bra betalt för de kvadratmetrar ni hyr ut. Bra och klokt. Hoppas ni får fortsatt sol i er balkongsoffa. Var rädda om er, på riktigt. Pussar och kramar i stora lass!
Hej lillasyster. Nu sitter vi allihopa och äter försenad födelsedagsmiddag. Vi har jättetrevligt men saknar naturligtvis dig :(. Hoppas att allt är bra och att du inte gör allt för dumma saker;) Finns illern med ciggen kvar på Tango? Kram.
