Bästa svängen - HÖKARÄNGEN!

Sen vi kom till Val Thorens har vi varit lite ledsna över att det är svårt att handla här. Det finns några små mataffärer, men de är liksom inget vidare och vi har varit väldigt sugna på att storhandla. I onsdags slog suget nya rekord och vi ringde till Per för att be honom om att få låna bilen, men fick som svar att Mattias ändå skulle åka på fredag (alltså igår) så det vore bättre om vi väntade tills dess. Sagt och gjort, vi väntade. Och igår smällde det äntligen!

Klockan halv tio stod vi uppställda utanför dörren, ivriga och nyfikna på vad som skulle finnas i Moutiers (som är den närmaste staden att åka till). Avresan började sådär. Mattias kom på, i samma stund som han och de andra mötte oss, att han glömt bilnyckeln så han fick springa hem och hämta den. Samtidigt tyckte vi att det verkade lite suspekt att både Lisa och Liivi hade matsäck med sig, med tanke på att Moutiers ligger ca 40 minuter bort. Till svar fick vi att vi ju skulle hämta upp en tjej i Genève - tre timmar bort. Jaha. Vi sprang in på Sherpa och köpte vatten och baguette för att klara äventyret.
När vi började gå mot bilen fick vi veta att resan hade flera stopp. Förutom att hämta Maja på flygplatsen och storhandla i Moutiers, skulle vi förbi sjukhuset i Albertville. En av Rollin' Snow-resenärerna hade under torsdagskvällen brutit armen och behövde därför sitt bagage efter att ha blivit opererad på sjukhuset. Han och en vän hade på torsdagskvällen bestämt sig för att tävla i "bryta arm" och tyvärr bröt en av dem armen på riktigt. Tråkig, men ändå mycket rolig historia! Speciellt för han som inte bröt armen, hur stark måste inte han vara liksom?!

Efter några om och men, som bland annat innefattade ett nästan bensinstopp och tillsägelser om att Elisabeth (som haft körkort i ca en månad) skulle sitta längst bak och inte röra ratten (vilket hon verkligen inte heller kände sig sugen på), befann vi oss i alla fall till slut i Albertville och gick in på sjukhuset. Emelie förklarade på bästa franska vem vi var där för att träffa och i vilket rum han låg och vi fick veta hur vi skulle ta oss dit. Vi blev lite förvirrade när vi kom in på avdelningen och insåg att medelålder var ca 97 år. Hm. Mattias var nästan helt säker på att killen i fråga var något yngre och vi tog oss ut till receptionen igen för att denna gång få rätt vägledning. Det visade sig att vi var på fel sjukhus. SUCK. Killen låg på sjukhuset i Moutiers, vilket vi redan åkt förbi. Eftersom resan tillbaka tar 40 minuter, bestämde vi oss för att han fick klara sig utan sitt bagage ett tag till, eftersom Maja faktiskt landade med sitt flyg om inte alltför lång tid. Efter att ha hämtat upp henne på flygplatsen och laddat upp med lite energi på Donken började vi tillbakaresan. När vi lämnat väskor och även en lapp med några uppiggande ord till den brutna armen, begav vi oss till Carrefour där vi spenderade feeeeettt med cash. Haha, nej inte så farligt faktiskt och det var väldigt roligt! Hur mycket grejer som helst fanns det och vårt kylskåp och skafferi är nu oerhört välfyllda. Hör på detta; ett halvt kilo pasta - 0,39 pengar!!!!! Vi har nu två och ett halvt kilo pasta hemma. Det känns tryggt. Vi har även tjugofyra toalettrullar. Det känns också tryggt. Dessutom har vi fyra paket cream cheese. Det känns väldigt tryggt!
När bilen rullade in i Val Thorens hade klockan hunnit bli sju och vi släpade oss in i lägenheten med alla kassar och tillagade vår tonfiskröra för fjärde dagen i rad. Vi börjar bli lite trötta på den, men ikväll är sista kvällen - halleluja.

Vi är nu ensamma i vår lägenhet igen och det är ganska skönt! Vad som även är skönt är att vi har en bra gemensam matkassa nu, i pengarna vi fick av pojkarna. Vi har ännu inte firat, utan sparar det tills imorgon när det kommer 240 studenter från Lund hit! Detta betyder bland annat att det blir dubbla barrundor, både söndag och tisdag, och det tycker vi är kul. Det är även kul att byn blir välfylld, trots att det var väldigt skönt att åka skidor idag när det var noll folk där. Mycket fördelaktigt.






Elisabeth hälsar till Rebecca: Jag har också fått mail från Harriet! A woman of few words. Jag är inte så sugen på Pite i år igen dock... även om gratis mat inte verkar helt fel för tillfället!