Bästa svängen - HÖKARÄNGEN!

Alla dessa klagomål som öser ner över oss angående uppdateringarna på bloggis... jösses! Vi blir helt trötta.

Anledningar/bortförklaringar:

1. Vi har inget internet i vår lägenhet, vilket innebär att vi måste gå till sportcentret för att där snylta internet på en restaurang.
2. Vi har haft lite problem med internetanslutningen vid denna restaurang.
3. Vi har varit tvungna att hitta en ny internetanslutning, dock i samma center, och denna är lite kinkig. Funkar inte alltid liksom.
4. Pga att denna inte alltid funkar brukar Elisabeth få psykbryt och vara tvungen att gå därifrån (pga brist på tålamod och även lite lågt blodsocker, kanske...) och eftersom vi liksom gör saker tillsammans, blir det fel då.

MEN nu blir det ändring, må vi säga! Eftersom vi hittat en ny underbar proteinkälla i tonfisk på burk (något som vi båda tidigare föraktat och kräks lite vid tanken på) kommer lågt blodsocker nu aldrig att finnas och blogginlägg i mängder blir den naturliga följden. Tadaaaa!

Den senaste veckan har varit fördelaktig för det mesta, men en del tråkiga saker har inträffat... Studenter från Linköping var här förra veckan och tyvärr skedde det en olycka en kväll, så Emelie fick ställa upp som tolk för Rollin' Snow. Lite tråkigt, men ändå häftigt att snart få en (förhoppningsvis) fet paycheck från UD som kompensation för sina insatser. När Emelie var iväg på dessa "möten" roade sig Elisabeth med att titta på ca 5867 avsnitt av den fabulösa serien House. Mycket smart och sympatisk person, den där doktorn! Hon fördrev även tiden med Harpan (Las Vegas-versionen), som vi inlett en turnering i. Det spårade lite ett tag och vi hade inte riktigt något liv...började lite lätt med att vi skulle tävla en omgång, men eftersom det gick olika bra och tog olika lång tid för oss utvecklades detta snart till en stenhård tävling. Efter ca 25 omgångar hade Emelie 265 poäng och Elisabeth -70. Stämningen var fantastisk. Nu har det gått några dagar, vi har lugnat ner oss, och ställningen är nu liiiiite jämnare; Emelie ligger på 478 poäng och Elisabeth på 36. Det funkar.

I alla fall så satt Elisabeth helt fridfullt och spelade några partier Harpan, medan Emelie var borta på sitt seriösa arbete, då telefonen plötsligt ringde. Ett svenskt nummer var det som lös på displayen på hennes fräschaste lur, en riktig guzzmagnet är det, och självfallet svarade hon. Det var en manlig röst i telefonen, som presenterade sig som Tomas. Som den naturligaste saken i världen frågade han om inte han och en vän, eller egentligen han och tre vänner, kunde bo hos oss. "Jag pratade nämligen med Anton och han sa att ni ville ha folk som bor hos er och vi är fyra stycken som är taggade på att stanna en vecka" sa han. Förskräckt, och avbruten mitt i vad som skulle kunnat bli ett väldigt fördelaktigt parti, svarade Elisabeth att vi (tyvärr) bara har två extra sängplatser men att detta säkert ska gå bra, dock att hon måste konsultera sin rummis först.
När Emelie kom hem bestämde vi oss snabbt för att acceptera dessa gossar som våra rummisar i en vecka. Cash is king, tänkte vi. Sen svidade vi om och ringde över Ante till vår lägenhet för en tremanna-förfest, samt för att fråga ut honom om dessa killar. Det visade sig att han inte visste något om dem, utan att han bara mött dem på after-skin samma dag. Vi började bli lite oroliga, men tröstade oss med de extra matpengarna dessa inneboende skulle innebära. Sen tog vi oss tillsammans med Ante, Mattias och Timmy ner till Oscars (Ogges) nya lägenhet som han delar med tre danska killar. Vi gick in i inte mindre än tre lägenhetshotell innan vi hittade rätt. Oscar förstod inte hur vi inte kunde förstått beskrivningen "nära Club Med, tredje våningen, med en apa på dörren". Lite osäkra på hur hans tankegång gick. Där spelade vi lite spel tills det var dags att ta sig ut på kalas! Tillsammans med Ante gick vi upp till vår lägenhet för att lämna våra jackor för att slippa släpa på dem och bestämde oss samtidigt för att ta oss liten hutt för att klara kylan. Fram kom vår rom, lämnad av Axel&Henke pga dess vidrighet. Bör nämnas att denna är 55 procentig. Ante övertygade oss om att det var en utmärkt idé att ta tre shots var och att alla innan skulle sjunga varsin sång. Sagt och gjort! När tonerna klingat ut och vi frustat lite i vår diskho tog vi oss till Saloon. Det dröjde ca en halvtimme innan shotsen tog ut sin verkan på Elisabeth och hon ramlade i en trappa. Resultat: ett FETT jävla blåmärke på rumpan och ett lite nättare på ena armbågen. Dock var detta inget bekymmer just då, utan det märkte hon först dagen efter. Mycket märkligt. Efter ytterligare ca tio minuter meddelade Elisabeth Emelie att det var dags för henne att gå hem. Emelie, som inte riktigt var övertygad om att Elisabeth skulle klara hemvägen (som är ca 50 m lång) själv följde henne hem. Elisabeth försökte förklara att hon klarade sig alldeles utmärkt på egen hand och att Emelie mer än gärna fick gå tillbaka, hon var ju faktiskt hemma i trygghet nu. Emelie lydde dock inte. Efter ett tag accepterade Elisabeth detta och satte sig istället på köksgolvet för att därifrån kunna beordra Emelie att steka två korvar; "en till dig och en till mig!" och Emelie lydde denna gång. När korvarna väl var klara vägrade Elisabeth att ta en tugga, utan gick istället och la sig. Kul.

Nästa dag vaknade vi upp i gryningen. Elisabeth insåg att hon inte hade någon mobiltelefon och blev lite smått bekymrad. Efter en titt på klockan (8:20) ringde hon sin telefon och möttes av ett trött "hallå" i andra änden. Lyckliga sprang vi till huset bredvid och upp i lägenheten där vi visste att guzzmagneten var och väckte pojkarna som sov där. Elisabeth blev lite förundrad över sin logik föregående kväll, då det verkat helt smart att ge sin telefon till en av dessa. Suck. I alla fall hade vi under morgonen fått x antal sms/samtal från våra rummisar-to-be där de meddelade att de var på väg. Vi sprang tillbaka till vår lägenhet där de två pojkarna satt utanför och väntade. Bra första intryck. Sen gick de till sitt och vi till vårt. Dagen tillbringades i ett lyckorus över att det var snöstorm och därmed tillåtet att inte åka skidor.

De senaste dagarna har i alla fall varit helt fantastiska med strålande sol, vi har tillbringat stora delar av dem i en hemmabyggd soffa vid en alptopp tillsammans med baguette och kakor. Mycket fördelaktigt! Fräknar för Emelie och en lätt bränna för Elisabeth har nu infunnit sig, vilket var på tiden. Något inte lika fördelaktigt var att Elisabeth insåg att hennes hår luktade sjögräs för några dagar sen. Vad detta berodde på är ännu okänt, men lukten försvann efter en hårtvätt. Bra att lägga detta på minnet!

Vi har även bestämt oss för att åka och hälsa på några av våra favoritkillar i Val d'Isere (Wild Desire) vecka fyra. Vi ser framemot det och hoppas att de gör detsamma! Spana även in deras blogg, om ni vill ha Alperna ur ett pojkperspektiv: http://neigefraiche.blogg.se. Den är inte lika ball och hipp som vår, men den funkar. Absolut.

Hoppas att ni njuter av denna uppsats, vi är själva väldigt satisfierade. Lovar att (försöka) uppdatera oftare.








Hälsning till Rebecca: Du kanske undrar under vilka dagar du ska komma hit? Vi har svaret. Vi måste diskutera detta med dig och bestämma en faktiskt vecka när du ska hit.