Bästa svängen - HÖKARÄNGEN!

I måndags var vi ett gäng glada ungdomar som gav oss iväg i gryningen (tyyyyyyyp) för att shredda lite park. Vädergudarna var på vår sida, för en gångs skull, och solen sken alldeles fabulöst. Väl framme i parken i Meribel visade vi verkligen alla så kallade jibbers hur det ska gå till! Shit pommes alltså, vad vi tricksade! Eller nja. Vi försökte. Det såg nog ganska roligt ut, eftersom ingen kan. Alla stod och kollade när vi en efter en hoppade upp på den ena railen efter det andra (de lättaste) och alla jublade om man inte ramlade - ganska balla är vi ändå.

Efter att ha hängt där ett tag, bland annat bosatte vi oss några stycken vid ett härligt blått hopp och åkte ner och gick upp sådär proffsigt (hehe), hade jag gjort tre stycken misslyckade 360-försök och var purken. Jag och Ola hade en diskussion om vad som egentligen är viktigast, rotationen eller landningen, och vi var inte ense. Eftersom jag hittills inte satt en enda landning när jag hoppar, förutom om jag bara hoppar liksom rakt på hoppet och typ står i luften, tycker jag att rotationen är det som verkligen visar skillsen, medan Ola lyckades landa efter att av misstag råkat göra en 90 istället för en 360. Jag och Anton har också haft denna diskussion med samma resultat. Dock har jag aldrig ens sett honom göra ett försök så jag misstänker att det ligger en hund begraven där! Han menar iallafall att om man inte räknar landningen så skulle man kunna kasta sig ut för en klippa, göra 4 volter och sen dö - medan de som såg på skulle kunna säga "FAN VAD BALLT!". Jag tycker att det stämmer alldeles utmärkt och förstår inte alls vad det är som är felet på det, förutom att man dör dårå. Men nu pratar vi ju faktiskt inte om att kasta sig ut från en klippa, utan om att lyckas snurra ett helt varv - vilket jag kan! Det är bara landningen som är lite vissen. Väldigt vissen faktiskt. I alla fall hade jag efter dessa försök smärtor i min ena skinka samt i mina benhinnor. Om jag ska vara helt ärlig började jag gråta på vägen hem för att det gjorde så ont. Vi tog iallafall ett gemensamt beslut om att lyxa till det och äta lunch på Tango i solen. Det var skönt. Efter det åkte de andra vidare medan jag vilade benen och Emelie sympati-stannade med mig. Hon är allt bra snäll!

Efter att ha pratat med Tango-folket ett tag och fått höra det senaste skvallret bestämde vi oss för att fortsätta eftermiddagen på vår balkong tillsammans med Z och lite Joe Cocker. Han är allt bra härlig den mannen! Vår personliga favorit är "Unchain my heart" - lyssna för tusan hakar! Vi tog oss därefter till en ganska lam after-ski och vandrade sedan hem och åt en fantastisk måltid som jag inte kommer ihåg vad den bestod av. En vild chansning är pasta, tomatsås, skinka, majs och lök. Det är liksom lite standard!

Eftersom mina benhinnor fortfarande inte kurerat sig så stannade jag hemma från skidåkningen både i tisdags och idag. Emelie och Z satt däremot i St Martin hela tisdagen och Emelie har nu en härlig färg i ansiktet! Den är ganska röd. Rackarns vad jag blev avundsjuk dock, när de kom hem och var alldeles färgglada - medan jag hade sett fyra filmer. Det var nämligen inte sol i Val Thorens och vad ska man göra då liksom? Nej, om sanningen ska fram hade jag faktiskt en riktigt bra dag. Jag lyckades roa mig utan Z och Emelie tro det eller ej.

Igår fick jag brev från både Fia och papi, LYCKA! Det ena innehöll gåvor i form av örhängen, vilket var fantastiskt uppskattat eftersom jag tappade mitt favvoörhänge i handfatet och inte fick upp det trots ivriga försök med en kökskniv. Det andra innehöll bidrag, vilket var helt sjukt uppskattat! Det senare innehöll även en uppmaning om att äta något gott vilket jag verkligen tog till mig.
Med tanke på att klockan alltid är halv åtta hemma hos oss bestämde vi oss för att ha en "Halv åtta hos mig"-kväll. Det är ju trots allt inte tisdag varje dag! Jag och Anton gick och handlade och lagade därefter en deliciös måltid till Emelie och Z. Menyn bestod av: Biff med klyftpotatis och tzatsiki och sallad samt en efterrätt bestående av vaniljglass med jordgubbar (skurna med kärlek.. och kniv) och chokladsås (hemmagjord). Banan fanns även för de som önskade. Ni som sett "Halv åtta hos mig" vet att värden efter måltiden har någon form av underhållning. Detta hade självklart även vi! Jag visade hur jag får plats med en knytnäve i munnen (oerhört imponerande) och Anton gjorde lite skedtricks. Han fick bland annat skeden att se ut som att den var smält och lyckades även trolla bort den. Nästa vecka ska Z och Emelie försöka slå detta (inte bara underhållningsdelen, alltså); en utmaning om något.