Bästa svängen - HÖKARÄNGEN!

Emelie är förfärligt dålig på att uppdatera, vilket är ofördelaktigt. Jag menar; omväxling förnöjer! Hur trist och tråkigt är det inte att bara höra min syn på saker och ting? Svar: Mycket trist och tråkigt. Jag ska säga till henne på skarpen när tillfälle ges. Just nu har jag faktiskt gett henne dispens med tanke på att hennes mami är här. Då kan man ju inte prioritera en sunkig dator! (även om den är rosa och fin...) För tillfället har jag gett dem lite QT (quality time) och låter dem vara ensamma. Annars är jag ganska duktig på att tränga mig på, hehe... men det är ju så trevligt att träffa någon hemifrån! Och eftersom inte en enda av mina, faktiskt ganska många, familjemedlemmar har hälsat/kommer hälsa på så tänker jag att jag måste passa på! Men nu har jag som sagt gett dem lite ensamtid.

För första gången på mycket länge sitter jag ensam i vår lägenhet. Det är ovanligt att vara ensam här men nu är jag det för att Z befinner sig i Chamonix och Emelie som sagt umgås med sin mami. Jag har helt enkelt Me-time! Imorgon när Z kommer hem så ska vi ha "halv åtta hos oss" igen. Ruskigt spännande ska det bli! Anton och jag är liiiiiite rädda för att tjejerna kommer bräcka oss. Är det fusk om vi ger dem dåliga poäng bara för att vinna? Tyvärr misstänker jag att det är det. Men det gör inget om de vinner över oss. Jag bryr mig inte så mycket om det där med vinster och förluster Ju. Hehe. Det kan man till exempel se på vår trappstatistik där jag ligger sist. Nej, på riktigt så är det hemskt att jag ligger sist. På något sätt har jag tyckt att det har varit fusk att Z och Emelie har fått fortsätta gå i trapporna när jag haft ont i benet och inte varit fysiskt kapabel till att medverka i tävlingen. Men nu när jag är pigg och kry igen kommer jag susa om dem innan de hinner blinka! Till exempel erbjöd jag mig idag att gå och posta ett brev till Emelie när vi båda satt hemma. Förvånad blev hon. "Tack!" sa hon (med höjda ögonbryn, ni vet) "Vad snäll du är! Tack..!" Hon anade inte ett dugg. Jag är mycket hoppfull till att jag kommer gå segrande ur trappstriden.

Så vad är nytt?

• I lördags åt vi världens godaste sushi. John's (en restaurang här) hade sushikväll och vi var ett glatt gäng på åtta pers som kände att vi inte kunde missa det. Alla tog 12 bitar sushi var och när vi fick in tallrikarna började liksom en inre strid. Ingen ville börja äta av sushisarna, dels pga att de var så himla fina men mest för att ingen ville att de skulle ta slut. När vi la ner pinnarna var allas tallrikar renskrapade. Charlotte drack tom av sojan! Ja jösses. Den sushin kommer vi att hallucinera om länge.
  Efter att ha ätit denna sushi gick vi hem till Emelies mami och satt med hennes kompisar och pratade. Vi fick även mycket uppskattade gåvor. Bland annat 1,2 kg lösgodis. Lite sorgligt att Annika berättade att det var just 1,2 kg eftersom man då vet att man ätit precis ett komma två kilogram lösgodis när det är slut. Usch. Fast ändå gott.
• I söndags åkte jag snowboard för första gången på typ fem år. Eftersom jag har haft ont i mina benhinnor tänkte jag att snowboard kanske skulle vara mildare mot denna åkomma. Emelie var jätteglad på morgonen, hon såg framemot en dag fylld av skratt. När jag hade problem att få på mig brädan (eftersom det var ovanliga bindningar!!!! och inget annat) berättade hon förtjust att hon hade kameran med sig. Tack bästis!
• Emelie har tillbringat en dag i Genève! Hon var helt lyrisk när hon skulle åka, som ett barn på julafton typ. "Elisabeth! En stad! Fatta! H&M!!!! FATTA!!" Jag och Z spekulerade i vad hon skulle köpa och i vilka kvantiteter. Hon kom hem med en mycket fin tröja och skröt om att de gått på Starbucks. Vi var inte alls avis.
• Mina utslag är på väg bort. Jag gick till apoteket förra veckan för att få någon form av mirakelmedicin, varpå hon apotekaren försökte sälja på mig både antihistaminer och kortisonsalva. Hrmhrm, tänkte jag; försäljningsbluff! Och så avböjde jag pillrena och tog bara krämen. Två dagar senare kom jag tillbaka för att köpa även piller. Kombinationen hjälpte litegrann. Ända tills jag en natt vaknade vid tre-snåret av extremt kli. Jag drog slutsatsen att sängen drabbats av madrasslöss och var således tvungen att byta säng samt vädra alla sängkläder på balkongen. Efter det kändes det mycket bättre! Emelie hävdade att det var placebo-effekten, men jag är övertygad om att madrasslössen verkligen försvann. Thank god.
• Våren har, på gott och ont, kommit till Val T. Detta innebär först och främst att man kan sola - vilket ju är oerhört fördelaktigt. Vi kan nu ligga i bikini på balkongen utan att frysa! Say no more. Andra och främst innebär det att vi inte har någon snö - inte alls fördelaktigt. Dock verkar det finnas hopp! Efter böner till vädergudarna verkar det som att det kommer snöa på lördag. Vi håller tummarna.