Bästa svängen - HÖKARÄNGEN!

Hola!
Idag snöar det ute, men Z & Emelie är riktiga vikingar och formligen kastade sig ut i backen trots ovädret! Eller ja, de åker iallafall skidor just för tillfället, frågan är dock hur länge de håller ut. Jag tackade nej till en dag utomhus, tänkte att jag istället skulle träna lite hemma. Smart, eftersom jag har ett toppenbra träningsprogram med mig. Mindre smart, eftersom internet precis började funka och jag då insåg att jag inte läst min favoritblogg på föööör länge. Och nej! Det är inte Kissies blogg jag menar nu, hör och häpna, utan Alex Schulmans blogg. Helt ärligt så skrattar jag högt när jag läser den. Eller iallafall så fnissar jag lite för mig själv. Jag skulle rekommendera alla att ta sig en titt, ni kommer inte bli besvikna! Iallafall blev konsekvensen att jag sitter framför datorn nu när jag istället borde göra typ armhävningar. Å andra sidan är ju klockan bara ett så mycket kan hända!

Igår hände en mycket tråkig sak. Vi låg och tittade på film nummer typ 27 på två dygn när det började klia något förfärligt på min mage. Detta har varit på G kanske i två dagar, jag har liksom behövt klia mig i naveln lite då och då vilket har varit ganska ofördelaktigt. Naveln är liksom inte riktigt ett accepterat område att klia på. Jag drog iallafall upp tröjan för Emelie (på ett mycket anständigt sätt) och visade det jag misstänkte var fruktansvärda, förmodligen livsfarliga, utslag. Hon upptäckte ca sju st små prickar. Dock; UTSLAG! Efter att ha hypokondrat en stund, sagt "TITTA HÄR!!!!" och visat Emelie armar, ben samt rygg med utlåtandet att det fanns små prickar på samtliga delar tröttnade vårt filmsällskap Anton och bad mig smörja in mig med hudkräm vilket han trodde skulle hjälpa. Pff. Det gjorde det inte. Det kliar fortfarande. Han kommer aldrig bli någon läkare, det säger jag det.

Igår flyttade vår tillfälliga rummis Ante ut ur vår lägenhet, han kom ner i lördags efter att ha bestämt sig för att åka en timme innan bussen gick. Sånt gillar vi skarpt och rekommenderar fler att följa i Antes fotspår! Det har varit trevligt att ha en man i hushållet. Till exempel så dammsög han frivilligt igår innan han flyttade, något som annars bara Emelie gör.

Apropå det så är Emelie faktiskt en fantastisk rummis! Anledningar till detta:

• Hon tycker mycket om att städa, man kan faktiskt kalla det städmani-light, (något som jag och hon själv upptäckte först när vi kom hit, hemma i hennes egen lägenhet kan det gå ett tag) och det har hänt X antal gånger att hon rusar upp på morgonen och börjar plocka undan och ta fram städmedel och allting. Förstår ni hur bra detta är? Jag försöker hålla en ganska jämn nivå med städningen men hittills ligger jag inte i närheten av hennes bravader. Måste bättra mig.
• Hon är duktig på att laga mat och tycker att det är kul. Det är mycket fördelaktigt! Vore väldigt illa om hon var lagd åt det något mer lata hållet, då risken är stor att vi i så fall skulle ha många fler pasta+ketchup+majs-middagar.
• Hon har inga jobbiga vanor, såsom att joddla, utöva morgonyoga i ottan eller gå ut på springturer varje dag vilket skulle ge mig ont i öronen, ångest och dåligt samvete.
• Hon är söt och snäll.
• Hon är ett mycket trevligt sovsällskap! Testpatrullens utlåtande: Rekommenderas!
• Hon är duktig på att killa mig på armarna och i nacken.
• Vi kan tillbringa en hel dag med att göra ingenting och ändå ha skrattat så mycket att vi förlängt livet med minst några år!

Ja, hon är sannerligen en hyvens prick som ni ser.

Vecka nio här i VT har hittills inte varit en besvikelse. Det är väldigt behagligt att lyssna till stockholmska igen! Det är inte så vackert, men ändå så najs på något sätt. Det är även mycket lustigt att se alla Stockholms-tjejer som har på sig päls, pilotbrillor, brun-utan-sol samt idominsalva. Smarrigt. Tisdagen tillbringade vi i solen på Tangos altan, samtidigt som vi lyssnade på några tjejers konversation (vi veeeet att det är förbjudet att tjuvlyssna) vilket var oerhört underhållande! Det var väldigt mycket "och haaan baaaa'.. och jag visste typ iiiingenting! OHMYGOD!". När jag meddelade min mamma att det var kul att se Stockholms-tjejerna i alpmiljö, svarade hon med "Ja, hehe, men tänk på att ni förmodligen sett likadana ut och låtit likadant!" Pffff, skulle vi?! Inte så kul upplysning tyckte jag! Och framförallt inte alls sanningsenlig.
Något som också varit kul vecka nio är att vi fått hit godisleverans från mami och papi med min Sportcamp-chef Annika. Glädjande, ska jag säga er!

Nej, nu tänkte jag hänga tvätten så att vi kan ha på oss kläder imorgon också. Jag skulle försöka ta en bild på mina enorma utslag på magen så att ni kunde se, förfasa er och tycka synd om mig - men tyvärr har de blivit osynliga. Dock kliar de fortfarande, så ni kan tycka liiiite synd om mig!



PS. Jag väntar fortfarande på Emelies hämnd för den där bilden. Jag är lite rädd. Det var liksom inte någon större reaktion vilket får mig att misstänka att hon liksom håller det inne och sen kommer det explodera och hon kommer att göra något mycket värre mot mig! Ja, jösses. Man går aldrig säker. DS.