Bästa svängen - HÖKARÄNGEN!

Först en ledsen nyhet – inget mer snabbt internet för oss. Vi tröttnade på det kakkiga och gick över till grannen igen för att få tillbaka det snabba. Denna gång var det min tur att besöka ”ört”-lägenheten. Tyvärr fick jag veta att han inte kunde låna ut det mer till oss då hans jobb blev lidande och blablabla. Jag blev ledsen i ögat och gick hem för att berätta denna förfärliga nyhet för Bettan. MEN, tack vare vår nya rummis har vi i alla fall ett internet hemma, dock fungerar det inte om det snöar vilket det har gjort senaste veckan. Imorse var det dock sol och vi var uppe i ottan för första gången på ett bra tag (läs hela säsongen). Idag skulle det köras lite ”powpow”. Det slutade med att jag, Bettan och Liivi lät de andra åka iväg och så hade vi en egen lite puder-session. Vi måste öva innan vi kan hänga med alla coola kidsen.

Efter att Elisabeth blev offer för magsjukan var jag och Zara lite oroliga, vi gick bara och väntade på att illamåendet skulle komma krypandes. Någon som dock inte var orolig var vår gode vän Anton som enligt honom själv hade ”Sveriges bästa immunförsvar”, frasen ”puke free since 93” sades även. Tre dagar senare var han
sjuk. Jag och Zara är de sanna vikingarna här, ingen magsjuka så långt ögat kan nå.

I torsdags var vi ute på en road-trip till Genève. Egentligen ville vi bara åka och handla (precis som förra gången om ni minns) men vi var tvungna att lämna av en semi-säsongare + en Rollin’ Snow-resenär som brutit benet. Benbrottet hade curling-föräldrar om någon! Hennes far hade nämligen flugit ner till Genève bara för att flyga henne hem. Alltså som sällskap, inte var han pilot inte. Nån måtta får det väl ändå vara! På tillbakavägen fick både jag och Elisabeth köra bilen, Matty vågade lämna över ratten trots att vi inte haft körkort världslänge. Han kände sig gammal då han insåg att vi var 11 när han tog sitt körkort. Vi tyckte att detta var hemskt kul.

Som Elisabeth sa har jag blivit lite av en stammis på polisstationen. Nu är jag bundis med alla poliser i Val T plus att jag varit i alla rum på polisstationen. Väldigt spännande må jag säga. Sist jag var där ville de att jag skulle stanna på kaffe efter förhöret och igår träffade vi på en polisman utanför en nattklubb. Himla trevliga är dem, frågar om man mår bra, har sovit gott osv. Eftersom jag jobbat så mycket (ja, eller allt är väl relativt..) tyckte jag att jag borde få en Rollin’ Snow-jacka med mitt namn samt titel på. Per och Anders tyckte väl att idén var, hmm, sådär. De sa att jag kunde på en t-shirt istället. Och vilken t-shirt sen - one of a kind! Bild kommer.

Nu är det vecka nio = LAMMKÖTT, och inte vilket som helst utan från el stockholmo! Inga ledsna miner här inte. Nu ska vi hjälpa Rollin’ Snow med att släpa bagage och sortera rumsnycklar. För detta får vi gratis barrunda imorgon – nääz!

 

OVER AND OUT

 

Emlan

 

PS 1. HEJJA LOTTA!! Du kommer susa förbi alla andra på Vasan – vi tror på dig!


PS 2. Det är inte bara vi som lagt ner tid och tanke på facebook-statusuppdateringar, självaste tidningen Café har skrivit en artikel om det. Ni vet var ni såg det först.

Bon matin! skulle man kunna säga nu. Klockan är typan 10 och mina rummisar ligger och sover. Själv har jag varit uppe sedan sex-snåret. Varför, kanske ni undrar? Till er som inte känner mig skulle jag kunna säga att det beror på att jag älskar att vara uppe tidigt och insupa en härlig ny dag. Ni som känner mig, vet att detta tyvärr är en lögn. Anledningen var såklart OS och hockeymatchen Sverige-Finland. Hockey är, för er som inte känner mig, ett av mina alldeles största intressen. Eeeeh, ja. Typ i alla fall. Om sanningen ska fram så var jag ganska ovillig till att titta men var ändå typ den enda som höll mig vaken hela matchen. Sverige vann ju i alla fall och tur var väl det för annars hade det känts som att jag hade varit vaken helt totalt i onödan, nu känns det bara en gnutta ovärt. Jag var i alla fall inte ute igår, anledningen till det följer här nedan, utan kollade på Slumdog Millionaire med en annan halv-sjukling. Den var sjukt bra, tycker jag tralala! Filmen alltså. När jag sedan var på väg till sängen mötte jag en full dansk som påstådde att han älskade mig. Oerhört trevligt att få lite bekräftelse sådär på kvällskvisten. Han fick dock ingen tillbaka, stackarn. Eller ja, inte av mig iaf.

Jag har precis repat mig från en härlig släng av magsjuka. Den drabbade mig med full kraft natten mot lördag, vilket jag uppskattade oerhört med tanke på att jag fick sova 45 minuter i taget eftersom jag var tvungen att uppkasta lite titt som tätt. Gott. Emelie & Zara (vår nya rummis som ska stanna hela säsongen!) har varit livrädda för att smittas av denna spysjuka som gått runt bland de flesta säsongarna vid det här laget. De har dock klarat sig, förmodligen pga Z's ivriga insmorning med handdesinfektion. Nu är jag i alla fall ganska pigg och kry och har sedan lördagen fått i mig föda. Så idag ska jag upp på skidorna igen!

I lördags hände något ganska lustigt; lampan på vår toalett (vi har ett rum med toalett och ett annat med badrum, smaaaart) gick sönder varpå jag och Emelie skulle leka handy-women och byta den. Vi hittade en glödlampa, skruvade ur den gamla, som för övrigt såg ut att vara från mitten av 70-talet, och skruvade i den nya. Dock lyckades inte detta så bra - det sa pang och så kom det gnistor och jag blev lite rädd och hoppade ner från stolen varifrån jag skötte arbetet. Tänkte att vi faktiskt kunde klara oss utan ljus på toaletten, vad finns där att se? Dock hade vi genom vår "fixning" lyckats paja all elektricitet i badrummet också samt att micron i köket ingalunda funkar längre. Jahaja, så kan det gå. Vi försökte med att dra ut alla proppar och sätta tillbaka dem - ungefär så långt sträcker sig våra elektriska skills - men det funkade inte heller.

Nej men nu vaknar de andra så nu måste jag skynda mig, men det finns mycket annat att berätta! Till exempel så funderar Emelie på att flytta till polisstationen för hon hänger ändå där 24/7 och jag håller på att klara en 360!
Lovar att uppdatera snart igen, främst eftersom min vän Fia klagat på mig och då blir jag ledsen i ögat.

Vi har funderat lite kring hisslukter. Här i Val T luktar det olika saker i varenda hiss. I vår hiss brukar det bland annat lukta avlopp, armsvett, vitlök, dålig andedräkt osv. De flesta kroppsodörer ni kan tänka er, faktiskt! I våra vänners hiss på Les Nèves luktade det häromdagen en fabulös blandning mellan hästbajs och fotsvett. Vi var glada att de bor på andra våningen, så att vi slapp vistas i denna odör alltför länge! Korridorerna har också en förmåga att ändra lukt allt som oftast, man går aldrig säker! Det är alltid spännande att se vad det luktar nästa gång.

Nog om detta! De senaste dagarna har varit soliga och fina, en dag följde vi med alla coola kidsen ut på offpist-äventyr. Vi hajkade i vad som kändes som evigheter och kom till slut fram till ett mycket fint puderåk som vi avslutade vid en liten stuga, där vi byggde tre hopp och lekte hela dagen! Det var mycket kul, men Elisabeth gjorde illa sin armhåla en smula. Mindre kul. Dagen efter kände hon sig som en stel 43-åring (minst) eftersom precis alla kroppsdelar smärtade.
Eftersom det inte har snöat så mycket plus att v7 infunnit sig, är inte backarna de bästa. Ingen snö+mycket folk = urk. Bara skare och isfläckar! Så därför har vi suttit en hel del på vår balkong...hehe.... Elisabeth sitter med goggles för att få en nice goggle-bränna medan Emelie satsar på hela ansiktet. Hon har fått jättemycket fräknar på näsan, så den är megabrun! Väldigt snyggt med tanke på att dekolletaget är helt kritvitt. Sexigt.
Igår hade vi i alla fall bestämt oss för att vi skulle ut och åka, men efter att ha schasat ut vår mycket purkna rummis (hans morgonhumör är inte att leka med) ringde Emelies telefon och hon fick vara tolk åt Rollin' Snow igen. Denna gång fick hon betalt direkt, mycket fördelaktigt. Dock lite tråkigt att jobbet hittills alltid innefattat någon form av olycka, denna gång med en sjuttonåring som somnat utomhus och varit tvungen att flygas till sjukhus. Sen igår har hans tillstånd varit osäkert, men det är nu stabilt och han kommer förmodligen överleva! Glad nyhet tyckte vi, som var lite deppiga över den tråkiga händelsen.

Till något roligare! I lördags när vi kom hem från hästbajs/fotsvetts-hissen och äntrat vår egna härligt avloppsdoftande korridor såg vi tre pulkor (eller nej, en pulka och två tefat faktiskt) utanför vår granne de Bang's dörr. Vi tittade lystet på dem. Elisabeth tyckte att vi skulle sno (nej, låna) pulkorna av familjen de Bang och ge oss ut på en kvällstur. Emelie och Macster var även sugna! Vi enades om att grannarna nog inte var vakna vid elva och om de var det så skulle de inte vara så sugna på pulkarace ändå, så det skulle nog inte göra något om vi lånade pulkorna. Trots detta var vi mycket rädda när själva "lånandet" skulle utföras och planerade detta in i minsta detalj. Det gick bra. Efter att ha åkt några åk i skidbacken - jösses vilken fart man fick upp! - bestämde vi oss för att det var nog och lämnade tillbaka pulkorna i precis samma skick som vi fann dem. Fjuh.
Igår hade vi en mycket rolig utgång! Alla har chillat sen i tisdags så nu var alla supertaggade och alla hade verkligen jättekul. Elisabeth sprang runt i en otrolig sexig I <3 Rollin' Snow-keps hela kvällen, tyvärr finns ingen bild på detta men vi försäkrar er om att den är en riktig höjdare. Trots otaliga kommentarer om att hon inte såg klok ut behöll hon kepsen på. Strongt. Vi har också hittat en kille här som är jättelik Måns Zelmerlöw! Fördelaktigt.

Ikväll ska vi laga chili con carne och titta på OS hemma hos oss. Det ska bli mysigt!

Ikväll har vi varit och kollat på Avatar hemma hos Matty. Den överträffade våra djärvaste förväntningar! Om vi hade varit lite tröttare och mindre på filmhumör hade det dock funnits mycket att driva med, bland annat en scen när en man får en missil på sig, men det gör inget för han hoppar bara i sin robotdräkt, hoppar ur ett brinnande flygplan och faller ca 20 m, reser på sig och fortsätter slåss. Kvalitet. Vi enades om att den var som en blandning mellan Sagan om Ringen, Pocahontas, Matrix, Arthur och Mini-Moyerna, Atlantis och Tarzan. Visst blir ni sugna att se den?

I alla fall så kom vi hem och började kolla runt lite på fejan, mycket ovanligt att kunna göra det så vi njuter verkligen! Vi har lite funderingar kring olika saker, till exempel:

1. Statusuppdateringar. Vilken normal människa skriver dikter här? Och varför skriver folk så töntiga saker i sina statusuppdateringar? Exempel: "Fyfan vad vi ska pumpa puder v9 i ÅRE. NAJS! ÖL OCH AFTERSKI!!!!!! LIFE IS AWESOME!" Vi älskar inte.
2. Profilbilder. Här har du verkligen chansen att välja helt själv. Och då väljer du en bild när du har täbb-frilla och ser naturligt tjock ut? Nej tack.
3. Wall-to-Wall. Är inte alla medvetna om att typ alla kan se vad man skriver till varandra? Facebook-stalkning är vanligt. Tips från coachen: Vid personliga meddelanden, använd Inbox.
4. Contact Information. Vem fyller, på allvar, i alla dessa fält?! Visst, skriv i att du gick KG eller så, men såååå intresserad av att du skulle beskriva dig som "söt, sexig, singel" är inte vi...
5. Kissie. Finns denna kvinna (om man nu kan kalla henne det) på riktigt? Och i så fall; vi är fascinerade! För er som inte vet vem detta är rekommenderar vi ett besök på hennes blogg; http://kissies.se. Helt klart värt det! Man får bland annat se bilder på hennes nyopererade bröst. Trevlig kvalitetsläsning!

Nej, nu ska vi gå och lägga oss och ladda för en heldag i skidbacken. Om vi inte fastnar i nätet på väg till sängen förstås, heheeee...

Detta är en fantastisk dag. Vi har internet i lägenheten! Vi har länge misstänkt att vår granne har ett nätverk, eftersom han har ett företag, och tänkt gå dit och fråga om vi kanske kan få använda det ibland. Faktiskt så har vi knackat på hans dörr ganska många gånger, men alltid lyckats pricka in de tider då han inte varit hemma - osis.

Idag skulle Elisabeth i alla fall göra ett nytt försök och när hon gick ut genom dörren såg hon att grannens dörr redan stod öppen, varpå hon vände och gick tillbaka in i lägenheten.
"Han är hemma!" sa hon till Emelie (som stod och filade fötterna med en kökskniv eftersom hon var trött på sina skorviga fötter och vi inte har någon fotfil).
Emelie var dock inte alls supportive och schasade bara ut Elisabeth på sitt mission. Läskigt var det. Så knackade hon i alla fall på grannens dörr och han öppnade dörren, dock pratade han i telefon så Elisabeth tänkte att hon kanske störde lite men han vinkade att hon skulle komma in så det gjorde hon. Hans lägenhet var mycket trevlig, dock en stark lukt av.. hmm, örter därinne. Men han lät oss i alla fall använda internet så vi tycker om honom och ska inte säga något elakt om honom! Han är helt klart världens bästa granne.

I tisdags gjorde Elisabeth sitt inträdesprov till Partyeliten Val Thorens. Hon fick en lista med saker hon skulle klara under kvällen, vilket hon själv tycker att hon gjorde med bravur! De har inte haft något möte om huruvida hon kommer in eller inte, men hon misstänker att hon kommer bli medlem. Håll tummarna! Som följd av tisdagens storslagna bedrifter, vaknade vi klockan elva, kollade ut genom fönstret, insåg att det var snöstorm och förbannade sedan planen för dagen. Elisabeth hade nämligen bestämt att tillsammans med ett glatt gäng åka till Courchevel (en skidfärd på ca en timme) och äta sushi. Mötestid: halv tolv. Efter att ha konstaterat att vädret sög och att hon vad hon än gjorde skulle vara blind hela dagen, knäppte hon pjäxorna och tittade längtansfullt på resten av människorna i rummet som fortfarande låg och sov. Ah. 

Sammanfattning av gårdagen: Courchevel var fint! Sushin var god och dyr. 24 pengar för 7 bitar, suck. Skiddagen var den sämsta. Det var omöjligt att se någonting överhuvudtaget, helt plötsligt övergick pistpinnarna i varningspinnar och hela skiten/sikten (höhö) var bara dålig.
Hemma igen däckade Elisabeth och vaknade av att Emelie sa åt henne att hon inte fick sova längre, för då skulle hon inte kunna somna på kvällen. Och vad hon vaknade upp till! Emelie hade städat hela lägenhet (vi hostade förfest i tisdags, inte roligt dagen efter) och så hade hon handlat lyxmiddag som hon bjöd på. Ja det var som att vakna upp till en dröm faktiskt! Vi lagade hemmagjord pizza, sen tittade vi på Amelie från Montmartre, killade varandra på armarna och gosade lite med Mackan - sen sov vi.

• Dagens låt: Stereo Love - Edward Maya. Våra tankar går till Val d'Isère, DouDoune och främst Anton Eriksson och hans dansmoves.
• Dagens citat: "Men shit, här kommer ju din pojkvän i Terminator-brillor!" Stockholm Boogie, det är nääz.
• Dagens största bedrift: INTERNEEEEET! Inga kommentarer behövs.
• Dagens temperatur i lägenheten: 895 grader. Skönt, jätteskönt.
• Dagens tråkigaste: Balkongdörren har fastnat. Därav värmen inomhus.
• Dagens roligaste: Balkongdörren som fastnade på Mackans långkalsonger och frös dem till is. Mycket underhållande för oss!
• Dagens underhållning: Att kolla på Simme när han skottar utanför Veronica's. Vilken inlevelse och kraft. Eller?

Nu ska vi hänga tvätt och sen hitta på något kul!

Hejhej hallåååååååå!

 

Så, vad är nytt?

 

Emelie har kört en stenhård vecka. Hon har kvalificerat sig som medlem i Partyeliten Val Thorens där även Mackan och Matty ingår. Detta på grund av att hon körde utgång måndag, tisdag, onsdag samt torsdag – en härlig fyradagars helt enkelt! Elisabeth tog det lite lugnare och hänkade bara på onsdagens och torsdagens äventyr. I alla fall så pratade vi under onsdagens förkrök med Mackan (en av de vi bodde med när vi hyrde ut vår lägenhet till Lisas familj) om att det var väldigt trevligt att vara varandras rummisar och vi bestämde oss raskt för att han borde flytta in. Alla tre var jätteglada över det oerhört braiga förslaget som självklart skulle genomföras. Inte riktigt lika självklart nästa dag, dock eftersom Mackan trodde att det bara var fyllesnack vi hade ägnat oss åt. Ingalunda! Resultat: vi har nu en man i huset. Han flyttade in i fredags och bor här på obestämd tid, mycket trevligt!

 

Fredagen och lördagen har varit filmtittar-kvällar, i fredags bakade vi äppelpaj (ja, igen…) med ett gäng och såg på the Hangover och igår kom Calle över och så hade vi filmkväll med Stockholm Boogie. Det kändes nästan som att vara tillbaka i högstadiet; två killar, två tjejer – en soffa… hehe, nej det blev ingen action där, utan vi ägnade oss mest åt att sukta efter Jerka och Hoffe som var huvudpersonerna i en av de bästa filmer vi någonsin sett. Se den! Vi började längta efter både Stockholm och sommaren helt sjukt mycket.

 

Igår ringde klockan ganska tidigt eftersom vi hade bestämt möte med alla andra vid tio. Det hade nämligen snöat helt galet mycket (eller med ett mycket coolare ord; det hade dumpat galet mycket) under fredagen så det var ju som gjort för en ultimat skiddag. Vi begav oss mot La Masse, som tydligen är ett grymt offpist-åk. Efter att ha velat lite fram och tillbaka huruvida vi skulle åka med alla de coola kidsen eller inte, bestämde vi oss för att det inte är jättekul att vara sämst av alla på att åka offpist (speciellt inte att alla ska stå och kolla på en, suck) så vi åkte pist istället. Det var ändå som att åka offpist, pudersnö till typ knäna och jävlar vad jobbigt det var - fast kul! Så var det ju det här med Elisabeths backflip som behöver jobbas lite på, varpå hon ville ta sig till en park och börja öva på att i alla fall ta sig över ett hopp i ett stycke. Emelie kände sig liiiiiite sugen på att jobba på sina jibbermoves, så hon hänkade villigt. Väl i parken lyckades vi först åka förbi alla hopp. Vi befann oss liksom nedanför dem hela tiden, detta pga mycket dålig sikt – snö och vitt överallt – samt att det var ett sorts racerspår som vi följde som liksom lurade oss. Dålig stil, men satan vad fort det gick! Ingen idé att gråta över spilld mjölk, vi tog helt enkelt liften upp igen och tänkte inte låta oss luras av racerspåret igen! Nej, denna gång hoppades det hejvilt på alla hopp. Vi kände oss ganska balla, ända tills vi såg några som kunde på riktigt och gjorde 360s och allt möjligt. Elisabeth skulle försöka sig på en 180 men kom i början på att hon inte vågade, så det blev liksom en 90. Jävligt snyggt. Vi åkte upp i liften igen och kom vid vårt favorithopp (det minsta, hehe) i kontakt med tre oerhört duktiga fransmän. Jösses vad de pojkarna hoppade och snurrade. Imponerade tog vi mod till oss och bad dem lära oss hur man fick till det och på något vis lyckades de på en härlig mix av fransk-engelska typ förklara hur det gick till. Efter förklaringen ”det är jättelätt, bara titta och vrida på axlarna!” kände vi att inget kunde gå fel och provade varsin 180. Emelie lyckades med en härlig 90, inte illa, och Elisabeth lyckades faktiskt få till ett halvt varv. Hon kände sig stört ball och vi bestämde oss för att åka hem medan självförtroendet fortfarande var på topp. Vi lämnade våra fransmän (som förövrigt var 17 år, LAMMKÖTT!) och bestämde en ny dejt idag som vi tyvärr aldrig dök upp till. Osis. De ropade efter oss att vi ”forgot the french kiss!”. Vi kände oss heta, som riktiga vackra svenska flicka.

 

I den sista nedfarten på vår hemväg susade Elisabeth förbi någonting litet och runt som kunde tas för en sten, men som hon misstänkte var något annat (om hon ska vara helt ärlig hoppades hon på att det skulle vara en plånbok eller något annat värdefullt) och ropade därför till Emelie att hon skulle stanna, vilket hon gjorde (samt en tant av okänt ursprung). Det var varken plånbok eller sten som befann sig i backen, utan en mus. Helt blickstilla satt den där, förmodligen stel av skräck pga allt folk som åkte förbi i full fart. Vi bestämde oss för att rädda musen! Först tänkte vi i liten skala; typ sätta den vid sidan av pisten. Men det kändes inte riktigt rätt. Det såg kallt och snöigt ut för en liten mus att sitta där, även om det förmodligen var någon form av alpmus som älskar snö, så vi bestämde oss för att ta ner den till byn. Eftersom Elisabeth inte riktigt är någon djurvän fick Emelie ta musen (som vi nu hade döpt till Orvar) i händerna och Elisabeth fick åka med fyra stavar hemåt. Det var ganska jobbigt för Emelie att ta sig för vår sista, hemmagjorda offpist-backe utan stavar men med en ny vän kupad i vantarna. Elisabeth tyckte att det var en rolig tanke att Emelie skulle råka tappa Orvis och sen av misstag åka över honom med skidorna. Splaff liksom!

 

Väl hemma (efter vad som enligt Elisabeth var dagens jobbigaste övning; att ta sig de tjugo meter som är mellan backen och hemmet med två par skidor, varav Emelies väger ca 37 ton) bestämde vi oss för att musen inte bara kunde lämnas i byn utan lite mat i magen. Elisabeth ville ta hem honom och bosätta honom i en burk, men Emelie som är lite mer djurvän trodde att han skulle trivas bättre i naturen. I alla fall tyckte vi inte att det var mer än rätt att vår tredje rummis skulle få se honom. Vi gick helt enkelt upp till lägenheten och berättade för Mackan att vi hittat ett husdjur på väg hem. Rackarns vad glad han blev, fast han dolde glädjen i uttryck såsom ”nej men fyfan vad äckligt”, ”var hittade ni den där?!” och ”jag fattar inte att ni tog hem en mus…” . Till slut insåg han i alla fall trivseln och hämtade en tallrik full av gamla baguettesmulor som vi släppte ner Orvis på. Han såg ut att trivas där! Vi lät honom äta sig mätt och sen släppte vi ut honom i naturen igen, vi håller tummarna för att han mår bra.

 

Idag vaknade vi upp till strålande sol och kastade oss ut i backen för att åka. Vi fick ett sjukt fint offpist-åk (första gången själva!!) och sen ville Elisabeth lära sig 360 så vi åkte till parken igen. Mycket bättre väder idag och man kunde faktiskt se hoppen på riktigt, så vi bosatte oss vid det gröna hoppet och planerade för en grym jibbing-session. Efter två 180 med två misslyckade landningar hade Elisabeth dock:

1.       Tappat andan en gång.

2.       Gjort illa höften.

3.       Gjort illa armbågen.

4.       Samt vår personliga favorit; gjort sönder sin skida! Eller okej, ”bara” bindningen.

Det var bara att avsluta dagen. Vad som var riktigt fördelaktigt med detta var att vi befann oss i Menuires – byn bredvid Val T – så det var ju en bit hem. Elisabeth såg fram emot hemfärden som då skulle ske på en skida. Som tur är lyckades Emelie trycka till bindningen så att pjäxan i alla fall kunde klicka till, så att det slapp bli en pjäx+skid-färd hem. Dock kunde Elisabeth inte lägga någon vikt på skidan eftersom bindningen då släppte. Resultat: all vikt på högra skidan och därmed benet = mjölksyra. Arg och sur på Skiset, som monterat den kassa bindningen och dessutom inte lagat den tillräckligt bra första gången (ja, typ samma sak har hänt förut, fast då var det fixbart) var Elisabeth på sitt allra bästa humör när vi äntligen kom hem. Lite uppiggade blev vi båda av att sitta på balkongen i solen, dock.

 

Ikväll ska vi ut och kalasa, vi ser framemot morgondagen eftersom båda ramlat i pisten och slagit oss ganska mycket denna fantastiska dag. Slutsats: pist är farligt. Det ska bli spännande att se hur många nya, fina blåmärken vi har fått.

 

OVER AND OUT

 

Bettan&Emlan

 

Hälsning till Rebecca: VI HAR FÅTT DITT BREV! Vi grät nästan av lycka (och Elisabeth lite av smärta, eftersom vår brevlåda var trasig och hon slet upp den på läppen...) TACK GOS!

Okej, imorgon ska vi uppdatera på riktigt men vi måste bara berätta två oerhört skojiga nyheter!

1. Idag när vi var på väg hem hittade vi i backen EN MUS! Många trodde nog att det var en sten, för den satt jättestilla och var rädd. Vi räddade den! Emelie fick åka ner med den i händerna och Elisabeth fick sen bära två par skidor medan Emelie lyckades klämma in stavarna under armarna. Sedan tog vi hem musen, som vi döpte till Orvar, och visade honom för Mackan (som bor hos oss ett tag, berättar mer imorgon) som tyckte att det var knasigt att vi tog hem ett husdjur. Sen gav vi Orvis lite brödsmulor och efter det släppte Mackan och Emelie ut honom i frihet!
2. Eftersom Elisabeth har bestämt sig för att hon ska klara en back-flip innan säsongen är över tänkte vi att det var dags att börja öva idag, med tanke på att Elisabeth aldrig hoppat överhuvudtaget (utom några katastrofartade försök i Zermatt och även några mycket underhållande i Tänndalen (där hon förövrigt tog för lite fart och gled tillbaka nerför hoppet)). Sagt och gjort! Vi tog oss till en park, mer om det imorgon, och resultat: Elisabeth klarar en 180° på första försöket. NÄÄZ! Kanske får ni höra om en 360° imorgon... heheeee...

Vi hörs mer imorgon, vår rummis sitter och är kinkig av hunger här bredvid. Men vi kände bara oss tvungna att berätta dessa glädjande nyheter.

Vi är hemma i Val T efter ett studiebesök på andra sidan berget i alpbyn Val d’Isère och därefter ett studiebesök i lägenhetskomplexet Les Nèves här i Val Thorens. Men låt oss ta det från början!

 

Förra söndagen bestämde vi oss för att det var dags att packa ihop våra saker inför resan, vi kände att kläder används även där liksom. Efter ett samtal från Joel hade vi blivit beordrade att packa med oss våra saker i en ”softcasebag”. Vi stod båda som frågetecken efter detta uttalande. Vad fan är en softcasebag liksom? Efter några sarkastiska kommentarer samt frågor (i telefon med Joel alltså) kom vi fram till att det var en helt vanlig mjuk väska vi pratade om. Sagt och gjort, vi fick låna en sådan av Per och packade glatt ner våra saker i den. Emelie packade mest för hon är bäst på det. Vi fick även en strumpa på köpet av Per, fördelaktigt! Han är ju ändå 25 och vi var övertygade om att pojken/mannen skulle ha vuxenstrumpor (mörka, helfärgade) men ICKE! Detta var fusk-vuxenstrumpor. När man har på sig dem tar man dem för vuxenstrumpor, men om någon kommer fram och lyfter lite på byxan skymtas där en Homer Simpson. Elisabeth kände sig nöjd att det var fler än hon som inte hookat på trenden med helfärgade strumpor, även om hon  är lite värre eftersom hon inte ens nått stadiet med fusk-vuxisar.

I alla fall! Väl färdiga med packningen insåg vi vid halv nio på kvällen att vi glömt våra skidor i skidskåpet. Vilket stänger klockan sju på kvällen och öppnar vid åtta på morgonen. Inte så fördelaktigt, med tanke på att vi med Simon bestämt att avfärden skulle ske vid sju nästa morgon. Hehe. Med ystra språng sprang Elisabeth ner till skidskåpet för att se till att det verkligen stämde och rackarns vilken tur vi hade, för det var fortfarande öppet! Snabbt drog hon ut skidor och stavar och skulle skynda sig tillbaka upp till lägenheten, men vad händer då? Jo, hon blir inlåst i skidrummet! Efter att ha fått panik och funderat över hur man bygger en så mjuk säng som möjligt av fyra skidor och fyra stavar, alternativt hur lång tid det skulle ta för Emelie att komma och rädda henne,  hittade hon låsknappen och tog sig ut. Fjuh. Sen var det bara att lägga sig i sängen och vänta på att morgonen skulle gry.

 

Färden dit gick fort. Väldigt fort. Simon och gaspedalen fann varandra, om vi säger så. Det är ett riktigt vrålåk vi åker i, bilen är i riktigt bra skick. När vi åkte från Val Thorens  frågade Emelie hur många varningslampor som lös, varpå Simme glatt svarar ”Åh! Bara tre idag!” och vi alla tre kollade glatt på varandra. Fem har varit väldigt vanligt på senaste tiden, nämligen. Dock blinkade det till en fjärde lite då och då under trippen, men det var inget vår förare lät sig skrämmas av! En riktig man!

Väl framme gjorde vi oss lite hemmastadda i pojkarnas fabulösa lyxlägenhet på 20 kvadrat. Härligt gosigt blev det, vi och fyra killar. Vi visste att resan inte kunde bli annat än lyckad! Sen lekte vi dagarna i ända, åkte skidor och drack en och annan öl. Lite annorlunda bummarliv där, om vi säger så. Här hemma kör vi fulvodka och Finkelbräu på förfest istället för att kröka ute, i Valdi beställer man helrör på klubben. Misstänker att vi valde rätt alpby för vår bristfälliga ekonomi!

 

Det var med tårar i ögonen vi skiljdes från våra vänner (ni kan nog aldrig gissa vem som grät…) på fredagsmorgonen.  Emelie körde tillbaka hem till Val T, inte riktigt lika snabbt som Simme men rackarns vad bra det kändes, hälsar passagerarna! Betyg: fyra av fem toasters. Kanonkul! Vi kom hem och lastade ut vårt pick och pack i lägenheten, sen däckade Elisabeth i fem timmar och Emelie ordnade tillbaka våra nycklar (eftersom vi ofrivilligt fått några inneboende när vi var borta). Sen anlände Lisa med hennes föräldrar och vi flyttade hem till henne i Nèves (eftersom vi hyrde ut vår lägenhet till dem från fredag till tisdag, cash is king). Härligt var det att få flytta, nu var vi två på en 90-säng istället för en 80-säng. Sjuka hade vi blivit efter Val d’Isère-resan också… men det var roligt att bo där, Mackan tyckte också att det var kul eftersom vi enligt honom alltid pratar och det brukar vara så tyst i deras rum. Vi, som själva skulle beskriva oss som ganska tystlåtna och timida flickor, fattade ingenting. Följande dagar tillbringade vi i alla fall tillsammans med honom och spelade ganska mycket kortspel. Efter att de värsta host- och snorattackerna försvunnit försökte vi oss på lite skidor också, men lyckades självklart välja den kallaste dagen vilket resulterade i nästan förfruset ansikte samt istår. Deppigt.

 

Igår fick vi flytta tillbaka hem och det är sjukt skönt to be back! Jobbigt att leva två pers i en väska och en säng. I och för sig delar vi säng här hemma också, men den är i alla fall typ 150 bred, nääz. Idag när vi vaknade så sken solen, men ingen av oss var sugna på att åka så vi tillbringade dagen med att göra lite enklare hemmasysslor, såsom att koppla elsladdar i badrummet samt att bygga en soffa på balkongen. I den har vi sen legat hela dagen och solat, borträknat mat- och kisspauser. När vi kommer hem funderar vi på att skriva en bok "Hur man fördriver en heldag utan att göra någonting".

Elisabeth har fått sitt livs första fräknar (borträknat de hennes mamma ritade på henne när hon var liten) samt solrand från t-shirten. Inte illa! Nu blir ni avis där ni sitter med 20 minusgrader och snöstorm i gråa Sverige, minsann.

 

Ikväll ska vi äta grönsakspasta och baka äppelpaj, smarrrrrigt! Vi taggar för en megautgång imorgon, mer uppdateringar kommer snart.

 

OVER AND OUT

 

Bettan&Emlan

Hälsning från Elisabeth till Fia: Förlåt att jag missade igår! Jag hör snart av mig för ny tid.

PS. Idag är det även Elisabeths bror Kalles födelsedag, GRATTIS! Nu är du officiellt ännu äldre, 27 är galet gammalt.