Bästa svängen - HÖKARÄNGEN!

Jösses Amalia! Här har det hänt grejer, må vi säga. I tisdags åkte vi tillsammans med Maja och Anders skidor. De tog oss till en ny värld - utanför pisten. Äntligen kan vi säga ”fan vad nice puder det var idag!”. Vi har åkt offpist. Coolt, vi vet.

 

Efter några vanliga, trygga backåk bestämde vi oss dock för att vidga våra vyer ytterligare och tog oss tillsammans med tio andra glada pojkar och flickor upp till pulkabacken i Val T; Toboggan. Med hyrda pulkor och taggade till tänderna satte vi i full fart av nerför backen. Vi kanske bör nämna att detta inte är någon vanlig pulkabacke, utan den är brant, kurvig och framför allt lång. Turen beräknas ta ca 35 minuter. Somliga av oss körde den på en kvart, andra tog det ca en timme för. Ingen nämnd ingen glömd. Vi hade tillsammans med Maja och Anders gjort upp en inbördes tävling, vinnaren skulle belönas med en kanna öl finansierad av tvåan och trean, medan förloraren straffades med att få finansiera en egen kanna öl och dessutom svepa den på fem minuter. Högst. För att förtydliga är en kanna öl lika med tre stora stark, ca en och en halv liter öl alltså. Eftersom Elisabeth tappade sin pulka under åkturen (bilder kommer längre ner) var nederlaget ett faktum och hon klarade sitt straff med bravur – fyra minuter och femton sekunder tog det. Smarrigt! Det blev en väldigt rolig after-ski.

 

Efter en fantastisk måltid bestående av hemmagjorda hamburgare var det dags att ladda om för barrundan. Alla säsongare kom hem till oss och vi spelade spel innan vi tog oss till Tango för att fortsätta kvällen. Där hittade vi ingen mindre än Sture P2! Sture P hade vi hittat veckan innan. Det hör inte till vanligheterna att se killar med skjorta och backslick här, måste vi säga! Vi blev alldeles till oss i trasorna och tittade drömskt i kalendern (eeeeller?).  Vi räknar dagarna till vecka 9 = Stockholms sportlov (LAMMKÖTT) samt vecka 13 = Handels invaderar Val T! då skjortorna förmodligen kommer flöda. He-rre-gud. Onsdag morgon vaknade vi upp lite skakis men ändå fast beslutna att ta oss till Courchevel. Efter att ha åkt fel ungefär femton gånger och hamnat i typ samma Meribel-lift alla gånger, bestämde vi oss för att sätta oss i solen och chilla. Dock var våra liftåk mer än underhållande, Emelie gjorde en imponerande imitation av en tant på sitt jobb, vilket resulterade i att Elisabeth nästan fick slänga sina termobyxor pga påkissning. Till slut lyckades vi med en lift ta oss till en solig plats, men fann (efter att två ryssar blivit sura på oss i liften för att de tyckte att vi lyfte bygeln tillräckligt tidigt, jösses alltså…) att vi stod inför ett vägskäl. Valet stod mellan Val Thorens och Jerusalem. Trots att en pilgrimsfärd inte verkade helt fel, vi misstänker att vi har ganska mycket synd i våra kroppar, åkte vi mot Val T och vårt hem där vi hade tvåmanna- after-ski på balkongen. Riktigt nääz var det; jättemycket sol, bra musik, det bästa sällskapet plus en godispåse. Såna gånger gör det inte ont någonstans att bo i Alperna.

 

Igår var det hejdundrade kalas hela dagen, Anders fyllde 25! Halvvägs till 50 – GRATTIS! När klockan ringde vid åtta gav vi oss upp mot hans lägenhet där alla stormade in och sjöng ”Ja må han leva”. Lisa och Charlotte hade gjort pannkakstårta till födelsedagsbarnet och Per, Maja och Matty bjöd honom på Moët där på morgonkvisten. Inte det sämsta uppvaknandet. Efter att ha suttit och myst ett litet tag gick vi hem och åt frukost med våra nya trevliga rummisar, Lovisa och Richard. Vi tog det ganska lugnt och kom ut i backen alla fyra vid halv elva. Vi åkte några trevliga åk innan vi tyckte att det var dags att åka till Anders födelsedagsfest på 360°. Vid vår uppladdning med öl på en ”during-ski” eller ”pre-after-ski” slöt Simon, Ante och några av deras kompisar upp och tillsammans tog vi oss ner till 360° där Elisabeth gjorde en minnesvärd entré genom att åka rakt in i en mans solstol. Härligt! Simon och Matty som beskådat händelsen skrattade, ganska mycket, och kallade det en ”praktvurpa” medan Elisabeth menade att det berodde på felaktig avståndsbedömning, svängen blev lite stor liksom.

 

Festen fortsatte sen hela eftermiddagen och natten och idag har alla varit lite småsega, utom födelsedagsbarnet som tyvärr slutade kvällen ungefär halv elva pga överflödig alkoholkonsumtion. Idag har vi inte gjort något mer än att planera vår Val d’Isere-tripp, tvättat lite och ätit mycket. Glad nyhet är att vi får två gratisdagar i Val d’Isere’s liftsystem pga våra megaliftkort. YAAY! Nu ska vi laga pannkakor och sen chillilura. See ya, wouldn’t wanna be ya!

 

 

Den lilla röda pricken är pulkan, Elisabeth står vid ett krön. Det tog ca tio minuter att klättra ner till pulkan, därefter tjugo minuter att klättra upp igen. Suck.

 

OVER AND OUT

 

Bettan&Emlan

 

Ps. Vi har fått smeknamn här, Piff&Puff. Vi vet inte riktigt om vi gillare.

 

Hälsning till Rebecca: VAR ÄR SVARET?!

 

Hälsning till ”den ledsna”: Du får mer än gärna gosekommentarer om du berättar din identitet. Vi tycker säkert mycket om dig. DU ÄR VACKER OCH ÄLSKAD – glöm inte det!

Sen vi kom till Val Thorens har vi varit lite ledsna över att det är svårt att handla här. Det finns några små mataffärer, men de är liksom inget vidare och vi har varit väldigt sugna på att storhandla. I onsdags slog suget nya rekord och vi ringde till Per för att be honom om att få låna bilen, men fick som svar att Mattias ändå skulle åka på fredag (alltså igår) så det vore bättre om vi väntade tills dess. Sagt och gjort, vi väntade. Och igår smällde det äntligen!

Klockan halv tio stod vi uppställda utanför dörren, ivriga och nyfikna på vad som skulle finnas i Moutiers (som är den närmaste staden att åka till). Avresan började sådär. Mattias kom på, i samma stund som han och de andra mötte oss, att han glömt bilnyckeln så han fick springa hem och hämta den. Samtidigt tyckte vi att det verkade lite suspekt att både Lisa och Liivi hade matsäck med sig, med tanke på att Moutiers ligger ca 40 minuter bort. Till svar fick vi att vi ju skulle hämta upp en tjej i Genève - tre timmar bort. Jaha. Vi sprang in på Sherpa och köpte vatten och baguette för att klara äventyret.
När vi började gå mot bilen fick vi veta att resan hade flera stopp. Förutom att hämta Maja på flygplatsen och storhandla i Moutiers, skulle vi förbi sjukhuset i Albertville. En av Rollin' Snow-resenärerna hade under torsdagskvällen brutit armen och behövde därför sitt bagage efter att ha blivit opererad på sjukhuset. Han och en vän hade på torsdagskvällen bestämt sig för att tävla i "bryta arm" och tyvärr bröt en av dem armen på riktigt. Tråkig, men ändå mycket rolig historia! Speciellt för han som inte bröt armen, hur stark måste inte han vara liksom?!

Efter några om och men, som bland annat innefattade ett nästan bensinstopp och tillsägelser om att Elisabeth (som haft körkort i ca en månad) skulle sitta längst bak och inte röra ratten (vilket hon verkligen inte heller kände sig sugen på), befann vi oss i alla fall till slut i Albertville och gick in på sjukhuset. Emelie förklarade på bästa franska vem vi var där för att träffa och i vilket rum han låg och vi fick veta hur vi skulle ta oss dit. Vi blev lite förvirrade när vi kom in på avdelningen och insåg att medelålder var ca 97 år. Hm. Mattias var nästan helt säker på att killen i fråga var något yngre och vi tog oss ut till receptionen igen för att denna gång få rätt vägledning. Det visade sig att vi var på fel sjukhus. SUCK. Killen låg på sjukhuset i Moutiers, vilket vi redan åkt förbi. Eftersom resan tillbaka tar 40 minuter, bestämde vi oss för att han fick klara sig utan sitt bagage ett tag till, eftersom Maja faktiskt landade med sitt flyg om inte alltför lång tid. Efter att ha hämtat upp henne på flygplatsen och laddat upp med lite energi på Donken började vi tillbakaresan. När vi lämnat väskor och även en lapp med några uppiggande ord till den brutna armen, begav vi oss till Carrefour där vi spenderade feeeeettt med cash. Haha, nej inte så farligt faktiskt och det var väldigt roligt! Hur mycket grejer som helst fanns det och vårt kylskåp och skafferi är nu oerhört välfyllda. Hör på detta; ett halvt kilo pasta - 0,39 pengar!!!!! Vi har nu två och ett halvt kilo pasta hemma. Det känns tryggt. Vi har även tjugofyra toalettrullar. Det känns också tryggt. Dessutom har vi fyra paket cream cheese. Det känns väldigt tryggt!
När bilen rullade in i Val Thorens hade klockan hunnit bli sju och vi släpade oss in i lägenheten med alla kassar och tillagade vår tonfiskröra för fjärde dagen i rad. Vi börjar bli lite trötta på den, men ikväll är sista kvällen - halleluja.

Vi är nu ensamma i vår lägenhet igen och det är ganska skönt! Vad som även är skönt är att vi har en bra gemensam matkassa nu, i pengarna vi fick av pojkarna. Vi har ännu inte firat, utan sparar det tills imorgon när det kommer 240 studenter från Lund hit! Detta betyder bland annat att det blir dubbla barrundor, både söndag och tisdag, och det tycker vi är kul. Det är även kul att byn blir välfylld, trots att det var väldigt skönt att åka skidor idag när det var noll folk där. Mycket fördelaktigt.






Elisabeth hälsar till Rebecca: Jag har också fått mail från Harriet! A woman of few words. Jag är inte så sugen på Pite i år igen dock... även om gratis mat inte verkar helt fel för tillfället!

Alla dessa klagomål som öser ner över oss angående uppdateringarna på bloggis... jösses! Vi blir helt trötta.

Anledningar/bortförklaringar:

1. Vi har inget internet i vår lägenhet, vilket innebär att vi måste gå till sportcentret för att där snylta internet på en restaurang.
2. Vi har haft lite problem med internetanslutningen vid denna restaurang.
3. Vi har varit tvungna att hitta en ny internetanslutning, dock i samma center, och denna är lite kinkig. Funkar inte alltid liksom.
4. Pga att denna inte alltid funkar brukar Elisabeth få psykbryt och vara tvungen att gå därifrån (pga brist på tålamod och även lite lågt blodsocker, kanske...) och eftersom vi liksom gör saker tillsammans, blir det fel då.

MEN nu blir det ändring, må vi säga! Eftersom vi hittat en ny underbar proteinkälla i tonfisk på burk (något som vi båda tidigare föraktat och kräks lite vid tanken på) kommer lågt blodsocker nu aldrig att finnas och blogginlägg i mängder blir den naturliga följden. Tadaaaa!

Den senaste veckan har varit fördelaktig för det mesta, men en del tråkiga saker har inträffat... Studenter från Linköping var här förra veckan och tyvärr skedde det en olycka en kväll, så Emelie fick ställa upp som tolk för Rollin' Snow. Lite tråkigt, men ändå häftigt att snart få en (förhoppningsvis) fet paycheck från UD som kompensation för sina insatser. När Emelie var iväg på dessa "möten" roade sig Elisabeth med att titta på ca 5867 avsnitt av den fabulösa serien House. Mycket smart och sympatisk person, den där doktorn! Hon fördrev även tiden med Harpan (Las Vegas-versionen), som vi inlett en turnering i. Det spårade lite ett tag och vi hade inte riktigt något liv...började lite lätt med att vi skulle tävla en omgång, men eftersom det gick olika bra och tog olika lång tid för oss utvecklades detta snart till en stenhård tävling. Efter ca 25 omgångar hade Emelie 265 poäng och Elisabeth -70. Stämningen var fantastisk. Nu har det gått några dagar, vi har lugnat ner oss, och ställningen är nu liiiiite jämnare; Emelie ligger på 478 poäng och Elisabeth på 36. Det funkar.

I alla fall så satt Elisabeth helt fridfullt och spelade några partier Harpan, medan Emelie var borta på sitt seriösa arbete, då telefonen plötsligt ringde. Ett svenskt nummer var det som lös på displayen på hennes fräschaste lur, en riktig guzzmagnet är det, och självfallet svarade hon. Det var en manlig röst i telefonen, som presenterade sig som Tomas. Som den naturligaste saken i världen frågade han om inte han och en vän, eller egentligen han och tre vänner, kunde bo hos oss. "Jag pratade nämligen med Anton och han sa att ni ville ha folk som bor hos er och vi är fyra stycken som är taggade på att stanna en vecka" sa han. Förskräckt, och avbruten mitt i vad som skulle kunnat bli ett väldigt fördelaktigt parti, svarade Elisabeth att vi (tyvärr) bara har två extra sängplatser men att detta säkert ska gå bra, dock att hon måste konsultera sin rummis först.
När Emelie kom hem bestämde vi oss snabbt för att acceptera dessa gossar som våra rummisar i en vecka. Cash is king, tänkte vi. Sen svidade vi om och ringde över Ante till vår lägenhet för en tremanna-förfest, samt för att fråga ut honom om dessa killar. Det visade sig att han inte visste något om dem, utan att han bara mött dem på after-skin samma dag. Vi började bli lite oroliga, men tröstade oss med de extra matpengarna dessa inneboende skulle innebära. Sen tog vi oss tillsammans med Ante, Mattias och Timmy ner till Oscars (Ogges) nya lägenhet som han delar med tre danska killar. Vi gick in i inte mindre än tre lägenhetshotell innan vi hittade rätt. Oscar förstod inte hur vi inte kunde förstått beskrivningen "nära Club Med, tredje våningen, med en apa på dörren". Lite osäkra på hur hans tankegång gick. Där spelade vi lite spel tills det var dags att ta sig ut på kalas! Tillsammans med Ante gick vi upp till vår lägenhet för att lämna våra jackor för att slippa släpa på dem och bestämde oss samtidigt för att ta oss liten hutt för att klara kylan. Fram kom vår rom, lämnad av Axel&Henke pga dess vidrighet. Bör nämnas att denna är 55 procentig. Ante övertygade oss om att det var en utmärkt idé att ta tre shots var och att alla innan skulle sjunga varsin sång. Sagt och gjort! När tonerna klingat ut och vi frustat lite i vår diskho tog vi oss till Saloon. Det dröjde ca en halvtimme innan shotsen tog ut sin verkan på Elisabeth och hon ramlade i en trappa. Resultat: ett FETT jävla blåmärke på rumpan och ett lite nättare på ena armbågen. Dock var detta inget bekymmer just då, utan det märkte hon först dagen efter. Mycket märkligt. Efter ytterligare ca tio minuter meddelade Elisabeth Emelie att det var dags för henne att gå hem. Emelie, som inte riktigt var övertygad om att Elisabeth skulle klara hemvägen (som är ca 50 m lång) själv följde henne hem. Elisabeth försökte förklara att hon klarade sig alldeles utmärkt på egen hand och att Emelie mer än gärna fick gå tillbaka, hon var ju faktiskt hemma i trygghet nu. Emelie lydde dock inte. Efter ett tag accepterade Elisabeth detta och satte sig istället på köksgolvet för att därifrån kunna beordra Emelie att steka två korvar; "en till dig och en till mig!" och Emelie lydde denna gång. När korvarna väl var klara vägrade Elisabeth att ta en tugga, utan gick istället och la sig. Kul.

Nästa dag vaknade vi upp i gryningen. Elisabeth insåg att hon inte hade någon mobiltelefon och blev lite smått bekymrad. Efter en titt på klockan (8:20) ringde hon sin telefon och möttes av ett trött "hallå" i andra änden. Lyckliga sprang vi till huset bredvid och upp i lägenheten där vi visste att guzzmagneten var och väckte pojkarna som sov där. Elisabeth blev lite förundrad över sin logik föregående kväll, då det verkat helt smart att ge sin telefon till en av dessa. Suck. I alla fall hade vi under morgonen fått x antal sms/samtal från våra rummisar-to-be där de meddelade att de var på väg. Vi sprang tillbaka till vår lägenhet där de två pojkarna satt utanför och väntade. Bra första intryck. Sen gick de till sitt och vi till vårt. Dagen tillbringades i ett lyckorus över att det var snöstorm och därmed tillåtet att inte åka skidor.

De senaste dagarna har i alla fall varit helt fantastiska med strålande sol, vi har tillbringat stora delar av dem i en hemmabyggd soffa vid en alptopp tillsammans med baguette och kakor. Mycket fördelaktigt! Fräknar för Emelie och en lätt bränna för Elisabeth har nu infunnit sig, vilket var på tiden. Något inte lika fördelaktigt var att Elisabeth insåg att hennes hår luktade sjögräs för några dagar sen. Vad detta berodde på är ännu okänt, men lukten försvann efter en hårtvätt. Bra att lägga detta på minnet!

Vi har även bestämt oss för att åka och hälsa på några av våra favoritkillar i Val d'Isere (Wild Desire) vecka fyra. Vi ser framemot det och hoppas att de gör detsamma! Spana även in deras blogg, om ni vill ha Alperna ur ett pojkperspektiv: http://neigefraiche.blogg.se. Den är inte lika ball och hipp som vår, men den funkar. Absolut.

Hoppas att ni njuter av denna uppsats, vi är själva väldigt satisfierade. Lovar att (försöka) uppdatera oftare.








Hälsning till Rebecca: Du kanske undrar under vilka dagar du ska komma hit? Vi har svaret. Vi måste diskutera detta med dig och bestämma en faktiskt vecka när du ska hit.

• Elisabeth har fått två jobb på två dagar och slutat på båda. Hon trivs inte i det franska arbetslivet. Nu hoppas vi båda på ett jobb tillsammans, helst ett helt asocialt sådant som typ städerskor eller tvättare eller något lika härligt stimulerande.

• Vi har blivit sjuka. Elisabeth har köpt upp halva sin budget på hostmedicin, kul.

• Vädret har varit helt mega!
  
  
• Emelie har gjort något dumt. Vi vill inte gå in på detaljer, men ångest är inblandad. Mindre roligt.
  
  
• Emelie fick åka skidor utan Elisabeth en dag och hon saknade henne. Detta var samma dag som Elisabeth jobbade på sitt första jobb. Emelie var tvungen att komma hem tidigare från backen eftersom Elisabeth ringde och grät. Mindre lyckat jobb, som sagt.

• Vi har haft lyxmiddag! Stört god (samt näringsrik) mat lagade vi och shoppade även upp oss på lite onödiga grejer och vissa mer nödvändiga. Elisabeth hälsar: Tack mami och papi för att ni sponsrade denna shopping! Kanske är värt att skaffa flera jobb där de är dumma mot en, om det resulterar i lyxmiddag varje gång! Tål att tänkas på.
  
  
• Tack Axel och Henke för att ni talade om att ni hällt vodka i den ena flaskan chokladmjölk! Elisabeth fick en jättetrevlig överraskning när hon drack av den. Gott. Inget går upp mot en riktigt stark drink sådär på morgonkvisten när man minst anar det. Det uppskattades verkligen!
  
  
• Vi (läs, Emelie) har tvättat både lakan och duschdraperier! Och dammsugit hela lägenheten.
  
  
• Vi har ätit broccoli alldeles för många dagar, vi köpte helt klart ett alldeles för stort paket som höll alldeles för kort tid i vårt alldeles för varma frysfack.
  
  
• Elisabeth har köpt nya jäääättefina skidor!
  
  
• Emelie har köpt ett nytt inte så jäääättefint örhänge. BLING!
  
  
• Vi (läs, Ante) har hittat ett hemligt rum på en av barerna! Nääz. Vi råkade få med oss en burk salt därifrån. Ganska lägligt med tanke på att vår andra burk var slut. Hoppsan, så det kan gå!

Emelie hälsar till Malin: Snälla, snälla, snälla kan inte du hjälpa mig att stoppa SvD? Misstänker att jag inte kommer komma in i min lägenhet när jag kommer hem, annars.


Hälsning till Rebecca: Misstänker att du snart kommer få en ganska trevlig och informativ överraskning! Elisabeth hälsar: Det är okej med jackan! Den har hängt i min garderob i två år utan att användas hehe... ser framemot shoppingrundan! Eventuellt att du sparar pengarna för shoppingrundan och kommer hit..!

Igår hade vi världens bästa skiddag, det var helt mega! Jävligt kallt men hur bra som helst. Vi skulle kunna berätta om vår färd, men vet inte riktigt hur kul det är att läsa om. ”Först åkte vi upp i liften, sen nerför backen som hette ”Lac de la chambre” som var röd. Alltså själva backen var vit, men den klassades som en röd. Riktigt bra åk, vi svängde en hel del och blev lite kalla i ansiktet (pga den höga hastigheten, woow!)  Sen fortsatte vi till en härlig lite gömma där det var ÄNNU bättre backar. Vi har dock glömt bort namnen (synd va?) Men alla backar var det iaf snö i och de var vita. Ibland kom det en och annan sten i backen, då fick man svänga lite extra för att undvika den…” osv osv, blablabla. Nej vi misstänker att vi inte kommer skriva så i fortsättningen, mera typ ”Fint väder idag, mycket bra skidåkning” eller ”Kakkaväder idag, mindre bra skidåkning”.

 

Av en eller annan anledning vaknade Elisabeth upp på fel sida idag. Efter att utan framgång ha försökt motverka sin sinnesstämning genom en härlig frukost bestående av två koppar chokladmjölk och yoghurt tog vi i alla fall på oss våra snyggaste outfits och gick ner till skidaffären för att byta skidor åt Elisabeth (eftersom hon självfallet följer sin vise brors råd om att prova några olika). Dock störde vi oss väldigt mycket på den otrevlige mannen i uthyrningen och vi saknade vår Stephane! Men vi gick i alla fall därifrån med ett par skidor som enligt surpuppan var ”fucking awesome!!!”. Det var de inte. Fula var de också. Vet inte varför, men enligt Elisabeth var det fel på skidorna, snön och människorna i både backarna och liftarna. Emelie hade ont i armen, men var inte alls lika gnällig om sina kalla tår som gårdagen (jösses alltså! Hon var helt övertygad om att de hade förfrusit/förfryst/förfrysit – vad fan heter det?! – men när hon fick av pjäxorna var de fortfarande levande. Skönt! Hade varit jobbigt att behöva avlägsna dem från foten. Vi spekulerade lite i hur det skulle se ut att ha en fot utan tår och kom fram till att det inte skulle se så charmant ut. Jobbigt med flip-flops framför allt!) Efter ett tag insåg vi hur det låg till och tog ett moget beslut att ge upp, då hade vi först legat lite i en snödriva för att vi inte ville åka ner för den kakkiga backen. Det var dagens offpist-upplevelse! Till slut kom vi i alla fall ner på fast och inte lika snörik mark igen. Dock oerhört halt vilket är irriterande.

 

Nu har vi varit här i lite mer än en vecka och har redan börjat sakna svenska produkter. Läs följande lista:

• Havregryn! Vi vet vad det heter på franska, men det existerar inte i mataffären.

• Saltlakrits. Vi köpte en megapåse på Arlanda, men tyvärr blev den uppäten under en evighetsbusstur och i brist på typ mat.

• Täcken. Här sover vi bara med lakan och filt, det är inte alls lika mysigt.

• Handdukar. Duschdraperierna funkar, men det vore sjukt trevligt med ett stort fluffigt badlakan. Aaah…

• Bodylotion. Inte riktigt en svensk produkt kanske, men det finns inte ens i mataffären här och på Apoteket är det fett dyrt.

• Icke-dubbade filmer och tv-program. Vad är grejen med att översätta till och med MTV-programmen?!

Nej oj vilket klagigt inlägg det här blev, vi är nog tvungna att lägga upp lite schysta bilder på ett och annat istället! Tror inte att vi kommer lyckas pigga upp detta annars...

 

DAGENS OUTFIT

 

Strumpor: Peak Performance
Grå långkalsonger: Craft
Mamelucker: Vintage (snodda av mamma)
Underställströja: Julklapp - Everest
En till underställströja: Craft
Tjocktröja: Houdini/Sportcamp

 

 

Strumpor: Julklapp - Vet ej märke (säkert dyrt)
Underställ: Helly Hansen
Vit tröja: Åhléns                      
Tjocktröja: Julklapp - North Face

 

 

AND THIS IS OUR CRIB

 

 

 

Det finns flera mycket fördelaktiga bilder på tex badrum och hall också, samt på vår klocka som alltid är halv åtta, men det tar så lång tid att ladda upp så vi orkar inte...

 

OVER AND OUT

Bettan&Emlan

 

 

Hälsning till Rebecca: Månsi har åkt hem. Våra hjärtan blöder. Vi tycker att du borde komma hit och laga dem.

Tydligen ville vår älskade blogg inte samarbeta med oss igår. Vi skrev först Nyårsafton och sen Nyårsafton version två. Misstänker att det är Barty som motarbetar oss…därför använder vi oss nu av den pålitliga Pärlan! Vi ville nästan börja gråta när vi insåg att inget hade funkat, alternativt kasta något i golvet. Vi gjorde inget av det. För att förtydliga är detta alltså TREDJE gången vi skriver typ samma inlägg. Deppigt.

 

Vi tar det hela i kronologisk ordning, så att det inte ska bli så förvirrande:

Först och främst måste vi berätta den bästa nyheten sen lösviktsgodiset uppfanns – VI HAR FLYTTAT! Vi bor nu i en lägenhet som är heeeelt mega! Stort och fint och bara bäst och vi trivs som fisken i vattnet. Vi kan ha den najsaste utsikten i hela Vally också, dock ser man ibland inte ut när vår lyxiga inglasade balkong immar igen. Vilket den gör rätt ofta, inte så fördelaktigt. Vår våning har diskmaskin, tvättmaskin och allehanda lyxiga grejer! Tvättmaskinen tillbringade vi ca 45 minuter med att rengöra i tisdags, eftersom det verkade som att den inte blivit rengjord på ett bra tag och det befann sig en beläggning i den som verkade ha suttit där sen -92. För att bli av med den använde vi oss av två knivar, scotch-brite, diskborste samt diskmedel med doft/odör av pamplemousse. Testpatrullens utlåtande: köp ej detta diskmedel, det luktar vidrigt. Bör även nämnas att lägenheten ligger på sjunde våningen (7th heaven!) vilket är högst upp och lägenheten blir alltså automatiskt ett penthouse. Mäktigt. Vi har även fått lakan! Underskatta aldrig lakan! Känns stört skönt att slippa sova med HIV-filtar och kuddar.  Dock är lakanen av varierande kvalitet, men vi ska inte klaga. På två av dem är det Tintin-motiv och det står även ”Coke en Stock” lite här och där. Vi slog upp ”en Stock” och det betyder i lager, men ingenstans kan vi hitta Coke. Är det kanske så att det finns en specifik och inte så naturlig orsak till att Tintins frilla är så pigg? Om det är någon som har något förslag så dela gärna med er! Vi har vissa misstankar annars.

 

I tisdags åkte vi skidor på dagen, ganska mega kändes det trots att vi båda kände oss lite ringrostiga, hehee….men det är ett helt enormt skidsystem och det är stört bra! Sen på kvällen var det barrunda, det var kul! Vi dansade och hade som sagt kul. Som en följd av det tog vi det på onsdagen lugnt. Vi hade det härliga projektet ”att flytta” framför oss och var ju tvungna att bestiga Vally med all vår packning som nu utökats till inte mindre än 57 ton! Inte illa. Snälla HenkeBenke och Axel hjälpte oss med att bära väskor och grejer, de var jättepigga efter barrundan och mådde superbra. Kunde absolut inte tänka sig någon bättre dagen efter-aktivitet än att hjälpa oss att bära tunga saker uppför backar på hög höjd! När vi kom fram såg de lite slitna ut.

 

Efter att pojkarna lämnat oss började vi packa upp våra saker och fixa och greja, kändes väldigt skönt att slippa leva i väskan. Sen satte vi oss och åt en näringsrik måltid; äggröra (med salt och peppar som fanns i lägenheten, YES!) mackor samt ketchup. Mums. Helt ärligt så var det väldigt gott. Sen tittade vi på den franska versionen av ”Vem vill bli miljonär?” eftersom det finns tv i vår nya lya! NICE. Det var faktiskt väldigt lärorikt, vi satt med vårt franska lexikon och slog upp allt vi inte förstod, ganska mycket alltså. Det ord som vi tror att vi kommer att ha mest användning för är ”libellulle” (är lite osäker på stavningen) som betyder ”trollslända”. Hur bra är inte det att kunna?! Stört bra. Vi menar, hur ofta pratar man inte om trollsländor? Och speciellt när man är i Frankrike? Vi har redan använt ordet otaliga gånger, ska vi säga er!

Per och Simon kom förbi och spanade in lägenheten en stund, vi gav dem en guidad tur eftersom det annars är lätt att gå vilse i alla stora utrymmen. Innan de gick kastade de många avundsjuka blickar på vår tvättmaskin. När de hade gått spelade Elisabeth några omgångar Tetris och Emelie tittade på den franska versionen av ”Talang”. Sen somnade vi . Denna lägenhet är inte heller den varmaste så vi låg och gosade ganska mycket, upptäckte vi när vi vaknade upp. Mysigt!

 

Sen vill vi hälsa grattis i efterskott till Peppe – välkommen in i vuxenvärlden! The big ONE TO THE NINE liksom, inte att leka med! Vi misstänker att detta kommer bli ditt bästa år någonsin, vi håller tummarna för att du ska slippa benbrott och allehanda tråkigheter. Och du vet väl att du får komma och hälsa på när du vill? Vi har plats för både det ena och det andra i vår lyxlägenhet!

 

 

Och igår var det nyårsafton! Vi lyxade till det med tacos till middag efter skidåkningen, det var ett tag sen vi hade ätit grönsaker och det var ett kärt återseende! Annars blir det mest pasta. Och ketchup då! Kan detta kanske räknas som grönsak? Tveksamt fall. Det var i alla fall megagod middag och vi blev mätta och belåtna. I lägenheten ingick lite matvaror och grejer, bland annat öl och ris, så eftersom det var nyårsafton tog vi oss varsin öl. Lite oroliga var vi, vad hade hänt med den ölen liksom, men vi lugnade oss med att den inte gick ut förrän om ett år och att det ju var glasflaskor. Dock var den inte vidare god och i bottnen på båda flaskorna simmade det runt massa gojs, typ som teblad. Urk. Men men, den slank ner i alla fall, man ska ju inte vara kinkig liksom. Sen hade vi tvåmannaparty med förfest i vår crib, vi lyssnade på taggmusik och tittade på massa fyrverkerier som lyste upp himlen utanför vårt fönster. Jättefint var det! På balkongen mittemot var det några korkade fyllon som skulle fyra iväg ett fyrverkeri, men det fastnade på balkongen och vi blev fett rädda att vi skulle behöva bevittna ett dödsfall! Men det gick bra, de lyckades på något vänster putta ner lådan i snön så att ingen kom till skada. Sen gick vi till Saloon och sen vidare, spanade in Månsi lite och sådär. Svårt att förklara en festkväll liksom, men vi lägger upp bilder sen som visar! Vi misstänker dock att det var den bästa nyårsaftonen någonsin! En alpby full av taggade människor, det kan ju typ inte bli bättre liksom! Dock saknade vi vissa, men vi dränkte våra sorger så det var ingen fara.

 

Tolvslaget!

några timmar senare...

 

Efter en härlig natt med två timmar sömn begav vi oss idag ut i backen. Vi ångrade oss snabbt. Först var det för kallt och när vi sen skulle ta oss till solen som vi trodde befann sig i Menuires upptäckte vi till vår förskräckelse att vi åkte på SAND. Förgrymmade tog vi liften upp och åkte hem.  Inte bara pga vädret utan även pga våra något svaga ben. Misstänker att vi inte direkt kunde leva upp till vår Anja Pärson-standard idag, tyvärr. Nytt försök imorgon! Värd dag i alla fall, med ca två och en halv timmes skidåkning. Det tog typ längre tid att ta på sig all utrustning liksom.

 

Värt att nämnas är att ingen av oss blivit hes! VÄRT! Nu sitter vi i vårt favoritcenter här i Vally och Emelie blir attackerad av hundar. Nu bråkar de här bredvid (hundarna alltså) och Emelie agerar kommentator. Misstänker hon kan få jobb senare som sportkommentator på tv eller något.

Och juste! Vi har blivit inspirerade av alla andra tjejbloggar och ska därför snarast börja med ”Dagens outfit”. Grattis våra kära läsare (läs, mammor och pappor) nu får ni se våra underbara modekreationer!

 

 

OVER AND OUT

 

Bettan&Emlan

 

 

Hälsning till Rebecca:  Emelies ”nya” jacka är Elisabeths som Emelie fått överta när vi är här och Uggsen är inhandlade av Elisabeth i NY för att användas här! Och sen vill vi även säga att en bild säger mer än tusen ord…

Bästa nyårsaftonen EVER! Vi berättade för Månsa att det som händer i Vally stannar i Vally, så vem vet vem han kysste på tolvslaget.. heheee....!