GG-maraton
Anton och Z tillbringar mycket tid till att reta varandra, vilket ju är ganska kul att lyssna på. Mest retar Anton Z och sen retar alla Anton och härmar hans skånska. (Fattar ni hur bra vi kommer vara på skånska när vi kommer hem?! Jösses amalia. Folk kommer undra om vi är helt säkra på att vi verkligen är stockholmare. Men det är vi! Tro oss.) Men ingen är ledsen, utan vi skrattar mest! Även Z trots att hon åker på mest ret.
I söndags var vi helt fantastiskt taggade på fest eftersom vi inte hade varit ute på en vecka plus att Handels äntligen invaderat vår by. Vi körde en all in-afterski och på kvällen gick vi med på skolans barrunda. Smått överförfriskade blev vi, vilket ju var kul ett tag men sen blev mycket, mycket tråkigt. Anton fick ta hand om vad han tyckte kändes som två fjortonåringar. Vi misstänker att vi inte gjorde det allra bästa intrycket på Handelseleverna, men det var ingen ko på isen eftersom vi räddade det igår under deras sittning och sen utgång. Vår extrema charm lämnar inte någon oberörd. Sittningen behöver vi inte ens skriva om, det kändes lite ackvard eftersom vi inte går på skolan och liksom inte känner någon där och ja... Vi satt vid två olika "säsongar-bord" och var lite allmänt mobbade. Men det var kul ändå! Som en studentskiva!
Imorgon hoppas vi på att kunna åka skidor eftersom det är därför vi är här och vad vi vill minnas är det ju jävligt kul att åka skidor. Faktiskt till och med roligare än att kolla på Gossip Girl, tro det eller ej! På kvällen ska vi ha hejdå-kalas för Anton som åker hem på lördag (snyft) och sen får vi se vad som händer.
Fortsättning följer...
Dagens "den-här-frasen-har-fastnat-i-huvudet": "Who am I? That's one secret I'll never tell... You know you love me, XOXO - Gossip Girl"
PS2. Det känns sjukt roligt att tänka på att alla som går Handels är jävligt brighta när man ser dem festa. Herrejösses alltså! Det är vad vi kallar drag!
Skånsk invasion
Att få göra min röst hörd med hjälp av ett internationellt, välkänt och inte minst välbesökt forum som detta, har varit min dröm sedan blogg-fenomenet nådde stugorna hemma i Sverige en kall januarinatt 2005.
Jag befinner mig just nu i lägenhet 701, Lac Blanc, Val Thorens. Till vardags hem åt våra kära medmänniskor Elisabeth Persson, Emelie Sundin och inte minst (jo, faktiskt minst) Zara Nilsson. Här är allting som sig bör.
Elisabeth äter något som jag tvivlar på kan klassas som lunch, Zara är hemlig vid sin dator och Emelie dansar omkring i köket på ett vis som Gordon Ramsey skulle döda för att kunna göra.
-" Detta bord jag sitter vid är av björk."
-" Det här bordet jag sitter vid har även fyra ben"
Nu noterade Ni säkerligen att de föregående meningarna inte har någon som helst betydelse eller mening i sammanhanget. Korrekt. De finns bara till för att jag ska bevisa för Elisabeth att vi skåningar må tala märkligt, men för det mesta är grammatiskt korrekta i skrift. Skönt att ha det avklarat!
Idag har vi åkt skidor på förmiddagen innan molnen drog in över Val Thorens. Planen för eftermiddagen är nu oklar. Förslag som ligger på bordet av björk är Bowling eller eventuellt snöbollskrig.
Jag måste härmed avbryta min gästbloggning för att tillaga en läcker omelett. Därefter kommer jag att gå och klippa mig och inhandla lite mousse för att matcha kommande veckas frisyrer.
Jag önskar Eder alla en trevlig dag!
Anton
Det var väl roligt, hurra!
Det är fler saker som är roliga nu:
1. DET SNÖAR!! Det snöar mycket och på tvären, vi kan knappt se husen på andra sidan gatan för det är alldeles vitt. Ni kanske inte förstår den lycka vi alla känner här, men jag ska tala om för er att det nu i tre/fyra veckors tid inte snöat en endaste liten flinga. Detta har gjort att det i backarna är isigt som i hockeyrinken på förmiddagen. Dock blir det bättre på eftermiddagen för då är det slask istället. Nu slipper vi i alla fall de där isiga förmiddagarna och det känns som att det är ett hallelujah-moment som svept över Val Thorens.
2. Som Elisabeth berättade har jag (med mycket hjälp hemifrån) sökt till läkarlinjen i Danmark. Idag fick jag veta att jag den 24 april ska infinna mig på ett utav universiteten för att göra ett så kallat ”Multiple Choice Test”. Beroende på hur det går för mig där så kan jag få komma på intervju för att sedan kanske komma in på läkarlinjen. Det här känns skitkul rent ut sagt, men också rackarns läskigt. Provet är på danska (man får dock ha med sig ordbok – fjuh) men jag ska sätta det! Ni får hålla tummarna för mig den dagen.
3. Imorgon kommer Handels! Enligt våra källor som senast igår hade varit ute och festat med dem i Sverige så är de ruskigt taggade! Svar till Staffan – varken jag eller Elisabeth är speciellt stora fan utav deras frisyrer, men det är mest grejen att det är folk som vistas 24/7 i Stockholm som gör att vi blir så glada, lite skvaller hemifrån sitter aldrig fel.
4. Idag ska vi ha snöbollskrig. Trots att vi levt i detta winter wonderland i exakt 3 månader idag har vi inte haft snöbollskrig en enda gång. Tack vare snöfallet och den perfekta temperaturen utomhus är det kramsnö. Vad kan man hitta på annars en dag som denna? (Snälla säg nu inte, gå och träna eller städa för 1. glöm inte att vi har trapptävling 2. vi städade igår, bara toaletten kvar men den ska Z fixa).
OVER AND OUT
Emlan
PS. Till er som undrar angående sökningen till svenska högskolor (mammor och pappor) så har vi inte sökt än, men vi har inte glömt det! Vi pratar om det mest hela tiden här hemma. Vi kommer INTE missa sista datumet! (Jag vet i alla fall att det undrats hemifrån mig angående detta).
Lördag
Nu är det min tur att uppdatera den här bloggen innan Elisabeth säger till mig på skarpen. Jag har faktiskt aldrig varit med om Elisabeths vrede mer än lite irritation, (börjar misstänka att hon aldrig blir skriksur, Lotta och Staffan kanske kan berätta hur det ligger till?) dock brukar den då vara ömsesidig. I alla fall - Mamma har som sagt varit här och det har varit himla trevligt! Både mat, godis och trevligt sällskap har vi bland annat fått. De fick världens kanonvecka här solmässigt. Det var sol varje dag. Detta innebär att vi (jag och Elisabeth) har fått en bättre bränna, vi har ju ändå lite press på oss att ha en annan ansiktsfärg än stockholmarna när vi kommer hem. Jag har kunnat gå i t-shirt och skinnjacka utan att frysa - det ni! Idag är det dock molnigt här och kommer tydligen vara det resten utav veckan. Vädergudarna måste ha glömt att Val Thorens behöver snö för snöfall har de inte planerat. Det känns ju onödigt att det endast ska vara molnigt utan snö, då vill vi hellre ha sol.
Vi har fått en ny rummis! Anton Wetterlöf för er som vill facebook-stalka. Han jobbar för Ving vars säsong är slut nu, men han har bestämt sig för att stanna en vecka extra här i Val T. Det var sagt att han skulle få bo kvar i den lägenhet han bott i hela säsongen - skönt att slippa flytta tyckte nog han. Igår ringde han dock och dubbelkollade och fick då beskedet att han var tvungen att vara ute ur sin lägenhet klockan 10.30 idag. Han verkade lugn som en filbunke men jag tror att han innerst inne var lite smått stressad. Eftersom vi har sådana stora hjärtan erbjöd vi honom en sängplats under veckan, han tackade och tog emot.
Nu blir det galaj här i Val Thorens igen, i hela två veckor. Idag har nämligen en massa Chalmers-studenter anlänt och gissa om vi är glada! Eller, vi är mest glada för att vi vet att det nu endast är en vecka kvar till Handels kommer ner, men Chalmers får duga så länge, hehe. Ikväll får det bli upp till bevis för dem. Vanligtvis brukar vi inte gå ut på lördagar, men idag tänkte vi att lite ”living on the edge” aldrig sitter fel. Egentligen är det så att det är en av killarna på Langley, Gustav, som blir hela 20 år idag, så vi ska fira honom – tjihoo!
Just det, jag höll på att glömma det viktigaste! Det var min och Zaras tur att stå för ”Halv åtta hos oss” i torsdags och vilken succé det blev. Betyget vi fick; 18,9 (maxpoäng 20), Elisabeth gav 9,5 och Anton 9,4.
Menyn
Förrätt: Laxtoast med avokado samt gräddfil och rödlök
Huvudrätt: Marinerad kycklingfilé, potatisgratäng, rosa sås och sallad
Efterrätt: Ginos (massa olika frukter med hackad vit choklad på in i ugnen en stund) med vaniljglass
Det var en väldig mättnad vi kände efter den måltiden. Matkoma. Anledningen till att Anton gav oss sämre betyg än Elisabeth var att han tyckte att underhållningen inte var så bra. Saken var den att vi faktiskt inte hade någon alls, men när vi satt där vid matbordet gjorde både Anton och Elisabeth lite konster. Jag och Z kom då på den briljanta idén att hyra in dem som underhållning till middagen, detta innebär alltså att Anton tyckte inte att han själv var speciellt rolig. Trist insikt det där.
Nu ska jag gå och hänga tvätt. Sen ska jag göra ingenting, ungefär det vi gjort tills jag skrev det här. Produktiv dag.
OVER AND OUT
Emlan
P.S. Imorgon ska jag och Elisabeth börja våra nya nyttiga liv - hur många gånger har ni inte hört det förut? Men, vi ska lyckas!
hej
För första gången på mycket länge sitter jag ensam i vår lägenhet. Det är ovanligt att vara ensam här men nu är jag det för att Z befinner sig i Chamonix och Emelie som sagt umgås med sin mami. Jag har helt enkelt Me-time! Imorgon när Z kommer hem så ska vi ha "halv åtta hos oss" igen. Ruskigt spännande ska det bli! Anton och jag är liiiiiite rädda för att tjejerna kommer bräcka oss. Är det fusk om vi ger dem dåliga poäng bara för att vinna? Tyvärr misstänker jag att det är det. Men det gör inget om de vinner över oss. Jag bryr mig inte så mycket om det där med vinster och förluster Ju. Hehe. Det kan man till exempel se på vår trappstatistik där jag ligger sist. Nej, på riktigt så är det hemskt att jag ligger sist. På något sätt har jag tyckt att det har varit fusk att Z och Emelie har fått fortsätta gå i trapporna när jag haft ont i benet och inte varit fysiskt kapabel till att medverka i tävlingen. Men nu när jag är pigg och kry igen kommer jag susa om dem innan de hinner blinka! Till exempel erbjöd jag mig idag att gå och posta ett brev till Emelie när vi båda satt hemma. Förvånad blev hon. "Tack!" sa hon (med höjda ögonbryn, ni vet) "Vad snäll du är! Tack..!" Hon anade inte ett dugg. Jag är mycket hoppfull till att jag kommer gå segrande ur trappstriden.
Så vad är nytt?
- I lördags åt vi världens godaste sushi. John's (en restaurang här) hade sushikväll och vi var ett glatt gäng på åtta pers som kände att vi inte kunde missa det. Alla tog 12 bitar sushi var och när vi fick in tallrikarna började liksom en inre strid. Ingen ville börja äta av sushisarna, dels pga att de var så himla fina men mest för att ingen ville att de skulle ta slut. När vi la ner pinnarna var allas tallrikar renskrapade. Charlotte drack tom av sojan! Ja jösses. Den sushin kommer vi att hallucinera om länge.
Efter att ha ätit denna sushi gick vi hem till Emelies mami och satt med hennes kompisar och pratade. Vi fick även mycket uppskattade gåvor. Bland annat 1,2 kg lösgodis. Lite sorgligt att Annika berättade att det var just 1,2 kg eftersom man då vet att man ätit precis ett komma två kilogram lösgodis när det är slut. Usch. Fast ändå gott. - I söndags åkte jag snowboard för första gången på typ fem år. Eftersom jag har haft ont i mina benhinnor tänkte jag att snowboard kanske skulle vara mildare mot denna åkomma. Emelie var jätteglad på morgonen, hon såg framemot en dag fylld av skratt. När jag hade problem att få på mig brädan (eftersom det var ovanliga bindningar!!!! och inget annat) berättade hon förtjust att hon hade kameran med sig. Tack bästis!
- Emelie har tillbringat en dag i Genève! Hon var helt lyrisk när hon skulle åka, som ett barn på julafton typ. "Elisabeth! En stad! Fatta! H&M!!!! FATTA!!" Jag och Z spekulerade i vad hon skulle köpa och i vilka kvantiteter. Hon kom hem med en mycket fin tröja och skröt om att de gått på Starbucks. Vi var inte alls avis.
- Mina utslag är på väg bort. Jag gick till apoteket förra veckan för att få någon form av mirakelmedicin, varpå hon apotekaren försökte sälja på mig både antihistaminer och kortisonsalva. Hrmhrm, tänkte jag; försäljningsbluff! Och så avböjde jag pillrena och tog bara krämen. Två dagar senare kom jag tillbaka för att köpa även piller. Kombinationen hjälpte litegrann. Ända tills jag en natt vaknade vid tre-snåret av extremt kli. Jag drog slutsatsen att sängen drabbats av madrasslöss och var således tvungen att byta säng samt vädra alla sängkläder på balkongen. Efter det kändes det mycket bättre! Emelie hävdade att det var placebo-effekten, men jag är övertygad om att madrasslössen verkligen försvann. Thank god.
- Våren har, på gott och ont, kommit till Val T. Detta innebär först och främst att man kan sola - vilket ju är oerhört fördelaktigt. Vi kan nu ligga i bikini på balkongen utan att frysa! Say no more. Andra och främst innebär det att vi inte har någon snö - inte alls fördelaktigt. Dock verkar det finnas hopp! Efter böner till vädergudarna verkar det som att det kommer snöa på lördag. Vi håller tummarna.
PS. Vi har studieångest i vår lägenhet. Varje gång det är fult väder sitter vi med varsin laptop och är inne på olika pluggsajter. Lunds universitet och Uppsalas och studera.nu och allt vad det är. Och så stressar vi varandra maxat! Det är ganska hemskt. Men ganska roligt också, nu när jag tänker på det.
Här är vi från 701an när vi inte har pluggångest utan är på mellanfest.
halv åtta hos oss
Efter att ha hängt där ett tag, bland annat bosatte vi oss några stycken vid ett härligt blått hopp och åkte ner och gick upp sådär proffsigt (hehe), hade jag gjort tre stycken misslyckade 360-försök och var purken. Jag och Ola hade en diskussion om vad som egentligen är viktigast, rotationen eller landningen, och vi var inte ense. Eftersom jag hittills inte satt en enda landning när jag hoppar, förutom om jag bara hoppar liksom rakt på hoppet och typ står i luften, tycker jag att rotationen är det som verkligen visar skillsen, medan Ola lyckades landa efter att av misstag råkat göra en 90 istället för en 360. Jag och Anton har också haft denna diskussion med samma resultat. Dock har jag aldrig ens sett honom göra ett försök så jag misstänker att det ligger en hund begraven där! Han menar iallafall att om man inte räknar landningen så skulle man kunna kasta sig ut för en klippa, göra 4 volter och sen dö - medan de som såg på skulle kunna säga "FAN VAD BALLT!". Jag tycker att det stämmer alldeles utmärkt och förstår inte alls vad det är som är felet på det, förutom att man dör dårå. Men nu pratar vi ju faktiskt inte om att kasta sig ut från en klippa, utan om att lyckas snurra ett helt varv - vilket jag kan! Det är bara landningen som är lite vissen. Väldigt vissen faktiskt. I alla fall hade jag efter dessa försök smärtor i min ena skinka samt i mina benhinnor. Om jag ska vara helt ärlig började jag gråta på vägen hem för att det gjorde så ont. Vi tog iallafall ett gemensamt beslut om att lyxa till det och äta lunch på Tango i solen. Det var skönt. Efter det åkte de andra vidare medan jag vilade benen och Emelie sympati-stannade med mig. Hon är allt bra snäll!
Efter att ha pratat med Tango-folket ett tag och fått höra det senaste skvallret bestämde vi oss för att fortsätta eftermiddagen på vår balkong tillsammans med Z och lite Joe Cocker. Han är allt bra härlig den mannen! Vår personliga favorit är "Unchain my heart" - lyssna för tusan hakar! Vi tog oss därefter till en ganska lam after-ski och vandrade sedan hem och åt en fantastisk måltid som jag inte kommer ihåg vad den bestod av. En vild chansning är pasta, tomatsås, skinka, majs och lök. Det är liksom lite standard!
Eftersom mina benhinnor fortfarande inte kurerat sig så stannade jag hemma från skidåkningen både i tisdags och idag. Emelie och Z satt däremot i St Martin hela tisdagen och Emelie har nu en härlig färg i ansiktet! Den är ganska röd. Rackarns vad jag blev avundsjuk dock, när de kom hem och var alldeles färgglada - medan jag hade sett fyra filmer. Det var nämligen inte sol i Val Thorens och vad ska man göra då liksom? Nej, om sanningen ska fram hade jag faktiskt en riktigt bra dag. Jag lyckades roa mig utan Z och Emelie tro det eller ej.
Igår fick jag brev från både Fia och papi, LYCKA! Det ena innehöll gåvor i form av örhängen, vilket var fantastiskt uppskattat eftersom jag tappade mitt favvoörhänge i handfatet och inte fick upp det trots ivriga försök med en kökskniv. Det andra innehöll bidrag, vilket var helt sjukt uppskattat! Det senare innehöll även en uppmaning om att äta något gott vilket jag verkligen tog till mig.
Med tanke på att klockan alltid är halv åtta hemma hos oss bestämde vi oss för att ha en "Halv åtta hos mig"-kväll. Det är ju trots allt inte tisdag varje dag! Jag och Anton gick och handlade och lagade därefter en deliciös måltid till Emelie och Z. Menyn bestod av: Biff med klyftpotatis och tzatsiki och sallad samt en efterrätt bestående av vaniljglass med jordgubbar (skurna med kärlek.. och kniv) och chokladsås (hemmagjord). Banan fanns även för de som önskade. Ni som sett "Halv åtta hos mig" vet att värden efter måltiden har någon form av underhållning. Detta hade självklart även vi! Jag visade hur jag får plats med en knytnäve i munnen (oerhört imponerande) och Anton gjorde lite skedtricks. Han fick bland annat skeden att se ut som att den var smält och lyckades även trolla bort den. Nästa vecka ska Z och Emelie försöka slå detta (inte bara underhållningsdelen, alltså); en utmaning om något.
OVER AND OUT
hej svejs i lingonskogen!
De senaste dagarna har det varit mindre bra väder. Detta har varit trist av flera anledningar.
1. Vi har inte åkt så mycket skidor. Även om vi älskar Val Thorens så finns det inte jättemycket att göra på dagarna om man inte åker skidor. Det vi sysselsätter oss med är filmtittande, mat, tedrickande samt godis. Nu tänker ni - ajdå, flickebarnen kommer vara valrossar när de kommer hem! Men ICKE! Nu har vi nämligen börjat med en ny grej (eller vi testade den idag och kommer köra igång med den på riktigt imorgon) trapptävling. Vi bor som sagt på sjunde våningen så det blir några trappsteg det. Protokoll kommer att föras.
2. Vår gode vän Anton (som jag råkade felcitera i mitt förra inlägg, det skulle vara "vomit free since 93") har sin pappa samt lillasyster på besök nu och vi hade lovat att vi skulle åka skidor med lillasyster Lisa en eftermiddag. Detta har med andra ord inte blivit av. Idag blåste folk bakåt på transportsträckor. Förstår ni hur mycket det blåste? 300 m/s. Av Antons mamma har vi som "tack för att ni åker skidor med Lisa"-present fått 800 gram Marabou-choklad. Vi ska skicka ett vykort till henne nu (om Elisabeth kan hitta det, hon springer runt i lägenheten och letar febrilt).
3. Rastlösheten. Ja, igen.
Igår tog vi vår matlagning till nya nivåer. Vi lagade nämligen egna köttbullar! Tyvärr hade vi inget ströbröd (som det tydligen ska vara i) men Elisabeth kom med den briljanta idén att vi kunde ha i havregryn istället. Imponerad blev jag utav hennes påhittighet mån tro. Efter några minuter kom det dock fram att hon läst det på Katrin Zytomierskas (stavning?) blogg. Jahapp. Köttbullarna blev himmelska. Jag antar att vi får slänga iväg ett vykort till Katrin också.
Angående hämnd till Elisabeth så väntar jag lite med det, ska jag vara helt ärlig blev jag lite tårögd när jag läste det hon skrivit om mig. Dock hade vi besök när detta lästes så jag fick liksom titta uppåt och blinka jättefort för att ingen skulle se. Istället för att göra något utav det hon gjort tänkte jag berätta lite småsaker om Elisabeth som ingen förutom kanske hennes mami och papi vet.
- Elisabeth dricker aldrig upp en hel kopp te. Det är alltid lite kvar i botten. Det är slatten och det är spott där tydligen. Att det endast är hennes egna som hon sväljer 567 miljoner gånger om dagen spelar ingen roll. Just det, i drinkar verkar det dock inte finnas slattar. Mycket märkligt.
- Elisabeth gillar inte ost på hamburgare.
- Elisabeth tycker inte om när folk visslar med i låtar "man hör ju inte låten då" (detta fick jag veta idag, vet inte om det var en pik till mig då jag vet att gör detta rätt ofta) trots att hon själv kan göra det ibland.
- Elisabeth älskar majs.
- Elisabeth är en höjdare på att rimma. Vet ingen som rimmar som hon.
- Elisabeth har nog ett par tusen favoritlåtar. "Åh det här är min favoritlåt"! Detta är inget negativt som ni kanske kan tror, istället har man en mycket större chans att få henne glad då man sätter på en låt.
- Elisabeth kan vakna mitt i natten och tro att jag är någon annan. Ibland är detta riktigt mysigt då hon kan börja gosa med mig. Ibland är det inte lika kul. En gång väckte hon mig med ett skrik för att sedan slå till mig.
Nu till det som ni alla väntat på - VI HAR BOKAT HEMRESA! Den 15de april klockan 15.45 ska ni infinna er på terminal 5 på Arlanda med banderoller och välkomna-hem-sång.
OVER AND OUT
Emlan
PS. Vi har gjort planer för andra resor. Det som är tänkt är Skåneroadtrip (Ullared ska vara ett av stoppen), Åre när det är bartömning samt New York+Florida i sommar. Hur fint låter inte det?
yes
Idag snöar det ute, men Z & Emelie är riktiga vikingar och formligen kastade sig ut i backen trots ovädret! Eller ja, de åker iallafall skidor just för tillfället, frågan är dock hur länge de håller ut. Jag tackade nej till en dag utomhus, tänkte att jag istället skulle träna lite hemma. Smart, eftersom jag har ett toppenbra träningsprogram med mig. Mindre smart, eftersom internet precis började funka och jag då insåg att jag inte läst min favoritblogg på föööör länge. Och nej! Det är inte Kissies blogg jag menar nu, hör och häpna, utan Alex Schulmans blogg. Helt ärligt så skrattar jag högt när jag läser den. Eller iallafall så fnissar jag lite för mig själv. Jag skulle rekommendera alla att ta sig en titt, ni kommer inte bli besvikna! Iallafall blev konsekvensen att jag sitter framför datorn nu när jag istället borde göra typ armhävningar. Å andra sidan är ju klockan bara ett så mycket kan hända!
Igår hände en mycket tråkig sak. Vi låg och tittade på film nummer typ 27 på två dygn när det började klia något förfärligt på min mage. Detta har varit på G kanske i två dagar, jag har liksom behövt klia mig i naveln lite då och då vilket har varit ganska ofördelaktigt. Naveln är liksom inte riktigt ett accepterat område att klia på. Jag drog iallafall upp tröjan för Emelie (på ett mycket anständigt sätt) och visade det jag misstänkte var fruktansvärda, förmodligen livsfarliga, utslag. Hon upptäckte ca sju st små prickar. Dock; UTSLAG! Efter att ha hypokondrat en stund, sagt "TITTA HÄR!!!!" och visat Emelie armar, ben samt rygg med utlåtandet att det fanns små prickar på samtliga delar tröttnade vårt filmsällskap Anton och bad mig smörja in mig med hudkräm vilket han trodde skulle hjälpa. Pff. Det gjorde det inte. Det kliar fortfarande. Han kommer aldrig bli någon läkare, det säger jag det.
Igår flyttade vår tillfälliga rummis Ante ut ur vår lägenhet, han kom ner i lördags efter att ha bestämt sig för att åka en timme innan bussen gick. Sånt gillar vi skarpt och rekommenderar fler att följa i Antes fotspår! Det har varit trevligt att ha en man i hushållet. Till exempel så dammsög han frivilligt igår innan han flyttade, något som annars bara Emelie gör.
Apropå det så är Emelie faktiskt en fantastisk rummis! Anledningar till detta:
- Hon tycker mycket om att städa, man kan faktiskt kalla det städmani-light, (något som jag och hon själv upptäckte först när vi kom hit, hemma i hennes egen lägenhet kan det gå ett tag) och det har hänt X antal gånger att hon rusar upp på morgonen och börjar plocka undan och ta fram städmedel och allting. Förstår ni hur bra detta är? Jag försöker hålla en ganska jämn nivå med städningen men hittills ligger jag inte i närheten av hennes bravader. Måste bättra mig.
- Hon är duktig på att laga mat och tycker att det är kul. Det är mycket fördelaktigt! Vore väldigt illa om hon var lagd åt det något mer lata hållet, då risken är stor att vi i så fall skulle ha många fler pasta+ketchup+majs-middagar.
- Hon har inga jobbiga vanor, såsom att joddla, utöva morgonyoga i ottan eller gå ut på springturer varje dag vilket skulle ge mig ont i öronen, ångest och dåligt samvete.
- Hon är söt och snäll.
- Hon är ett mycket trevligt sovsällskap! Testpatrullens utlåtande: Rekommenderas!
- Hon är duktig på att killa mig på armarna och i nacken.
- Vi kan tillbringa en hel dag med att göra ingenting och ändå ha skrattat så mycket att vi förlängt livet med minst några år!
Vecka nio här i VT har hittills inte varit en besvikelse. Det är väldigt behagligt att lyssna till stockholmska igen! Det är inte så vackert, men ändå så najs på något sätt. Det är även mycket lustigt att se alla Stockholms-tjejer som har på sig päls, pilotbrillor, brun-utan-sol samt idominsalva. Smarrigt. Tisdagen tillbringade vi i solen på Tangos altan, samtidigt som vi lyssnade på några tjejers konversation (vi veeeet att det är förbjudet att tjuvlyssna) vilket var oerhört underhållande! Det var väldigt mycket "och haaan baaaa'.. och jag visste typ iiiingenting! OHMYGOD!". När jag meddelade min mamma att det var kul att se Stockholms-tjejerna i alpmiljö, svarade hon med "Ja, hehe, men tänk på att ni förmodligen sett likadana ut och låtit likadant!" Pffff, skulle vi?! Inte så kul upplysning tyckte jag! Och framförallt inte alls sanningsenlig.
Något som också varit kul vecka nio är att vi fått hit godisleverans från mami och papi med min Sportcamp-chef Annika. Glädjande, ska jag säga er!
Nej, nu tänkte jag hänga tvätten så att vi kan ha på oss kläder imorgon också. Jag skulle försöka ta en bild på mina enorma utslag på magen så att ni kunde se, förfasa er och tycka synd om mig - men tyvärr har de blivit osynliga. Dock kliar de fortfarande, så ni kan tycka liiiite synd om mig!
Bettan
PS. Jag väntar fortfarande på Emelies hämnd för den där bilden. Jag är lite rädd. Det var liksom inte någon större reaktion vilket får mig att misstänka att hon liksom håller det inne och sen kommer det explodera och hon kommer att göra något mycket värre mot mig! Ja, jösses. Man går aldrig säker. DS.